Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 OM UNDER VISNING SSÄ T T OCH LÄROBÖCKER.
ondskan i den fruktansvärda skepnaden af en afund öfver
andras företräden — »Abel hade funnit nåd inför Gud» —
som utvecklar sig till hat och blodsutgjutelse. Redan i
begynnelsen af den bibliska historien kan barnet meddelas en
efter dess uppfattningsförmåga lämpad föreställning om att
hvad vi kalla mänsklighetens historia äger ett mål, nämligen
att återvinna ett förloradt paradis. En förfelad yttring af denna
människornas sträfvan att från jorden nå upp till himmelen var
tornbyggnaden i Babel. Gud väljer en släkt för att i den
finna medel för frälsningskampen. Denna släkt är Abrahams.
I berättelsen om Isaks offring framstår gudahängifvenhetens idé
i en lika storslagen som sant mänsklig, ja, till och med naivt
rörande form.
Från och med berättelsen om Abraham och hans
efterkommande framvisar emellertid judafolkets historia en ny sida,
en världsligt-historisk, som visserligen å ena sidan bildar det
yttre historiska omhölje, inom hvilket den religiösa
utvecklingen fortlöper, men som därjämte framträder i så tydligt
tecknade hufvuddrag, att ur denna synpunkt intet annat folks
historia med densamma kan likställas. Den visar nämligen på
ett fullt åskådligt och lefvande sätt, huru samhället uppväxer
ur familjen, huru familjerna sammansluta sig under en ledare
med patriarkalisk myndighet såsom t. ex. Abraham, huru de
sinsemellan förbundna familjegrupperna till en början fresta
tillvaron under dess enklaste form eller som ett kringvandrande
herdefolk, huru detta folk slutligen skaffar sig skrifna lagar på
samma gång dess religiösa kult antager en fastare form,
huruledes vidare ett dylikt vandringsfolk uppträder såsom
eröf-rande och skaffar sig fasta boningsplatser, hvarigenom det
inträder i ett nytt utvecklingsskede, börjar idka jordbruk och
handel, bygga städer m. m., huru än vidare de utvecklade
samfundsförhållandena nödvändiggöra en särskild domaremakt,
som dock på samma gång är den högste vårdaren af den
religiösa kulten samt huru till sist domaremakten, då den ej längre
kan tillfredsställa samfundskrafven, efterträdes af en konunga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
