Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 OM UNDER VISNINGS SÄ T T OCH LÅROBÖCKER.
visningsämne intog under och efter renässansen såväl vid
lärdoms- som vid högskolorna ända in i de första årtiondena
af innevarande sekel.
Men i det nittonde århundradet slappas detta intresse på
ett märkbart sätt. Retoriken såsom själfständigt
undervisningsämne uttränges så småningom, särskildt ur den lärda skolan,
af de många nya läroämnena, i synnerhet naturkunnighet och
lefvande språk, medan de klassiska språken antingen icke eller
endast motvilligt maka åt sig. I dylika skolor och högskolor
har det nu lefvande släktet af lärare erhållit sin utbildning i
den nuvarande skolans alla undervisningsämnen utom ett
enda, som blifvit förbisedt och missförstådt till den grad, att
man frestas att fråga, huruvida det ens finnes till, och detta
ämne är framsägningens eller det muntliga föredragets konst.
Från alla håll höjes ropet, att undervisningen uti lefvande
språk vid våra skolor ej längre får inskränkas till öfning
i läsning och skrifning utan måste göras lefvande genom
att redan från början bibringa lärjungen öfning i språkens
talande. Men om lärjungarne hädanefter skola, så långt
läroverkets ändamål medgifver, lära sig att tala de
främmande lefvande språken, måste då icke en dylik reform anses
i ännu högre grad berättigad inom undervisningen på
modersmålets område? Med hänsyn till förmågan att skriftligt
meddela sig har hvarje till mogen ålder hunnen bildad
samhällsmedlem nu för tiden erhållit undervisning i våra skolor, men
månne icke oförmågan att tala offentligen eller att inför en
samling åhörare uttrycka sina tankar och känslor på ett tydligt
och uttrycksfullt, på en gång obesväradt och angenämt sätt
samt med tillbörligt öfvade röstverktyg- hvilar som ett tryck,
man vore nästan frestad att säga som en olycka öfver hela
vårt offentliga lif? Att öfningen i konsten att tala väl måste
gå hand i hand med den planmässiga öfningen att läsa rätt
och väl, torde vara tämligen själfklart.
Men äfven under förutsättning af den bästa vilja hos våra
plikttrogna lärare vid såväl läroverk som folkskola kvarstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
