Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER VISNINGEN I MODERSMÅLET.
147
jämt upp ingenting af framsägningens konst. Denna har
nämligen i skolan krympt ihop till en anspråkslös uppläsning af
valda stycken, tillhörande modersmålets litteratur. I den för
svenska skolor gällande läroverksstadgan finnas åtskilliga
föreskrifter om att man vid en dylik undervisning bör beflita sig
om riktiga språkljud och riktig betoning. Hvarhelst en duglig
lärare finnes, söker han också efter bästa förmåga ställa sig
denna maning till efterrättelse. Under uppläsningen inflickar
han följaktligen också sina rättelser, men sparsamt, dels emedan
han ej vill allt för mycket störa lärjungarnes uppfattning af
det lästas innehåll och dels emedan han kommit till insikt om,
att hans metodlösa eller planlösa anmärkningar föga gagna. Vet
däremot läraren med sig, att han själf är behäftad med ett visst
bygdemåls ljudegendomligheter eller att han icke heller är
synnerligen stark i betoningskonsten, så tager han sitt parti, om
han är klok, och tiger stilla eller låter lärjungarne läsa så godt
eller så illa en hvar gitter, och när denna »modersmålstimme» är
tillända, slå både läraren och lärjungarne ihop sina böcker,
kanske med en liten gäspning. Man har hvilat sig och en stund
sluppit ifrån läxläsningen. Vinsten är sålunda dock någon,
om ej den åsyftade.
Ingen må emellertid falla på det orådet att med anledning
af det nu omförmälda missförhållandet fälla något oblidt
omdöme öfver våra i allmänhet så insiktsfulla och plikttrogna
läroverkslärare. Den så kallade deklamationsläraren, som
vanligen är eller varit anställd vid teatern, äger åtminstone en
viss så kallad rutin, äfven om han saknar andra förutsättningar
för lösningen af sin lärareuppgift. Men hvar eller när skulle
flertalet af våra lärare ha inhämtat vare sig insikt eller
öfning i det muntliga föredragets konst — måhända under sin
profårskurs?
En hvar, som är någorlunda förtrogen med den andliga
odlingens historia, vet, till hvilken höjd retorikens konst och
dess utöfning nått i den klassiska fornålderns förnämsta
samhällen samt hvilken betydande ställning retoriken såsom under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>