- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Andra delen : jämte förslag till en genomgripande läroverksreform /
157

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNDER VISNINGEN I MODERSMÅLET.

157

»Der Hund ist ein Tier, der Baum ist eine Pflanze» utan att
inse, att hufvudordens betoning i detta exempel
hufvudsakligen beror ej af bestämnings- utan af motsatsbetoningen. Ett
genitivattribut skulle visserligen också enligt hufvudregeln
erhålla starkare betoning än det begrepp, som genom genitiven
bestämmes eller individualiseras. Detta inträffar också i ett
sådant uttryck som t. ex. »Der Entschluss des Sterbens»,
men icke i de formellt likartade uttrycken »Das Haus des
Arztes» eller »Die Vogel Deutschlands». Verbet träder
tillbaka i tonstyrka, när det är bestämdt af ett objekt, men när
ett substantiv är bestämdt af ett adjektiv, med hvars tillhjälp
substantivet dock individualiseras, t. ex. den brune hästen, så
skola dock båda begreppen erhålla samma betoningsgrad o. s. v.

I ett sådant virrvarr af sammanhangslösa regler, lika svåra
att minnas som att tillämpa, dränker, så att säga, Benedix
läran om bestämningsbetoningen, emedan han icke förmått
klart och bestämdt skilja mellan bestämnings-, motsats- och
sinnelagsbetoning, men framför allt emedan han i likhet med
en del yngre språkmän haft en så ensidig och kritiklös vördnad
för det talade eller, som det också heter, det »lefvande» språket,
att han icke sett sig i stånd att fasthålla den riktiga regel
han själf framställt eller betrakta de verkliga eller skenbara
undantagen från densamma i den riktiga belysningen. Han
ledes nämligen städse på villospår af hvad hans öra tyckt sig
höra i det hvardagliga, mer eller mindre vårdslösa
samtalsspråket. Han inser icke, att språkets logik beror på
allmängiltiga förståndslagar, men att denna logik endast följdriktigt
framträder i det tydliga och uttrycksfulla eller med andra ord
i det vårdade talet, medan dessa lagar allt för ofta kastas
öfverbord i det likgiltiga eller brådskande hvardagstalet, som
i det längsta gör sig begripligt medelst blott
ljudsamman-ställningarne och sålunda ej känner något behof af betoningens
hjälpmedel, förrän det likgiltiga tillståndet brytes af en
inträdande känsla eller en affekt. Vill man sålunda utforska
betoningslagarne, måste man därför lyssna till den intresserade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:21:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free