6 LÄSEBOKENS FÖRFATTARE kallas för »doktor» och att många kallar henne så, när de talar med henne. Hon har inte studerat till doktor, men hon blev år 1907 förklarad för filosofie »hedersioktor» vid Uppsala universitet, och vid en stor fest i Uppsala ståtliga domkyrka fäste man en lagerkrans på lennes huvud, såsom det brukas med dem, som verkligen har tagit den högsta lärdomsexamen. Ett par år förut lade hon av Svenska akademien fått en stor guldmedalj för att hon hade diktat så ädelt och fantasifullt och för att hon skrev ett så rent och vackert svenskt språk. Sverska akademien är ett sällskap, som stiftades i slutet av 1700-talet och som skall bestå av 18 ledamöter, landets yppersta skalder, språkkännare, vältalare, och som bland amat har till uppgift att arbeta för att vårt vackra modersmål bevaras rent och användes på det bästa sätt. Men nu ska jag väl berätta litet för er om Selma Lagerlöfs barndom och ungdom också. Hon föddes den 20 november 1858 och växte upp på landet i Värmland på Mårbacka, det vet ni, och alla husliga sysslor, som hon fick vara med om, de står uppräknade i Nils Holgersson. Men vad som inte står där — det står i en annan av hennes böcker, Kristuslegender —, det är, att det roligaste den lilla Selma visste, när hon var så där en fyra fem år, det var att krypa upp i den stora soffan, där hennes rara gamla farmor brukade sitta med sin stickstrumpa, och lyssna till farmors alla visor och sagor. Och Selma Lagerlöf minns ännu, att det var hennes farmor, som var den första, som berättade för henne om Jesu korsfästelse och död, och hur hon själv då grät strida tårar över att Jesus fick lida så grymt. I en tredje bok har Selma Lagerlöf berättat, att hon hade det svårt som barn, också därför att hon en tid var mycket sjuk, och att hon sedan inte fick springa omkring och rasa och leka som de andra syskonen, utan måste vara mera stillsam. Men hon hade ändå mycket roligt att fundera på. Hon läste många spännande äventyrsböcker och satt och lyssnade till de historier, som de gamla hade att berätta. Och i Värmland hade de gott om historier på den tiden. Selma Lagerlöf fick sin undervisning av guvernanter där hemma, och när hon blev äldre, måste hon själv läsa med sin yngre syster. Denna sin syster, Gerda, var hon