LEVNADSTECKNING 7 mycket god vän med. För henne berättade hon — vad ingen annan fick veta —, att hon kände på sig, att hon var ämnad att bli författarinna, och att hon drömde om att hon en gång skulle bli berömd för vad hon komme att skriva. Till att börja med försökte hon att skriva vers, skrev hela långa teaterpjäser på vers, och det var en glädje, må ni tro, när det kom främmande till Mårbacka och ungdomen kunde roa gästerna med att spela dessa pjäserna på en dockteater på den gamla vinden. Alt detta har Selma Lagerlöf själv talat om i en berättelse, som heter Två spådomar, och som ni ska laga att ni en gång får läsa. Det hände också ibland, att Selma blev ombedd att skriva verser till någon födelsedag eller annan högtidlighet, och då var det en gång en person, en dotter till prosten i församlingen, den berömde historieskrivaren Anders Fryxell, som blev så förtjust i den unga Selmas verser, att hon förklarade för hennes föräldrar, att det vore stor skada, om inte Selma, som visade så ovanliga anlag, finge komma till Stockholm och studera, så att hon skulle kunna lära sig att skriva ändå bättre. Och den, som gärna ville skaffa sig större kunskaper, än vad hon kunde få där på landet, det var Selma Lagerlöf. Efter många svårigheter lyckades hon till sist få tillåtelse av sin far och kom på hösten in i högsta klassen av ett läroverk i Stockholm, som förberedde unga flickor för att kunna vinna inträde vid Kungliga Högre lärarinneseminarium. Selma Lagerlöf var då 22 år gammal. Sedan tillbragte hon tre år vid detta seminarium och fick avgångsbetyg därifrån. Nu hade hon tillräckliga kunskaper för att bli lärarinna, om hon ville. Och hennes far dog inom kort, och hennes kära gamla Mårbacka kom i främmande händer. Selma Lagerlöf måste själv förtjäna sitt bröd. Ni vet kanske någon gård, som har tillhört en och samma släkt i många år. Så var det med Mårbacka. Selma Lagerlöfs förfäder hade ägt det i ett par hundra år, och det kostade mycket på henne, att hennes barndomshem skulle gå ur släkten. Ni kan vara vissa på att hon i sitt sinne tänkte, att om det vore någon möjlighet, så ville hon i en framtid försöka att köpa det tillbaka. När ni en gång läser Gösta Berlings saga, ska ni finna