Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEVNADSTECKNING 7
mycket god vän med. För henne berättade hon — vad
ingen annan fick veta —, att hon kände på sig, att hon
var ämnad att bli författarinna, och att hon drömde om
att hon en gång skulle bli berömd för vad hon komme att
skriva. Till att börja med försökte hon att skriva vers,
skrev hela långa teaterpjäser på vers, och det var en
glädje, må ni tro, när det kom främmande till Mårbacka
och ungdomen kunde roa gästerna med att spela dessa
pjäserna på en dockteater på den gamla vinden. Alt
detta har Selma Lagerlöf själv talat om i en berättelse,
som heter Två spådomar, och som ni ska laga att ni en
gång får läsa.
Det hände också ibland, att Selma blev ombedd att
skriva verser till någon födelsedag eller annan
högtidlighet, och då var det en gång en person, en dotter till
prosten i församlingen, den berömde historieskrivaren
Anders Fryxell, som blev så förtjust i den unga Selmas
verser, att hon förklarade för hennes föräldrar, att det
vore stor skada, om inte Selma, som visade så ovanliga
anlag, finge komma till Stockholm och studera, så att
hon skulle kunna lära sig att skriva ändå bättre. Och
den, som gärna ville skaffa sig större kunskaper, än vad
hon kunde få där på landet, det var Selma Lagerlöf.
Efter många svårigheter lyckades hon till sist få
tillåtelse av sin far och kom på hösten in i högsta klassen
av ett läroverk i Stockholm, som förberedde unga flickor
för att kunna vinna inträde vid Kungliga Högre
lärarinneseminarium. Selma Lagerlöf var då 22 år gammal.
Sedan tillbragte hon tre år vid detta seminarium och fick
avgångsbetyg därifrån. Nu hade hon tillräckliga
kunskaper för att bli lärarinna, om hon ville.
Och hennes far dog inom kort, och hennes kära gamla
Mårbacka kom i främmande händer. Selma Lagerlöf
måste själv förtjäna sitt bröd.
Ni vet kanske någon gård, som har tillhört en och
samma släkt i många år. Så var det med Mårbacka.
Selma Lagerlöfs förfäder hade ägt det i ett par hundra
år, och det kostade mycket på henne, att hennes
barndomshem skulle gå ur släkten. Ni kan vara vissa på att
hon i sitt sinne tänkte, att om det vore någon möjlighet,
så ville hon i en framtid försöka att köpa det tillbaka.
När ni en gång läser Gösta Berlings saga, ska ni finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 25 16:24:35 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ovnilsh/0019.html