20 LÄSEBOKENS FÖRFATTARE De vilja således gärna lära sig och särskilt gärna lära av Selma Lagerlöf. Så har t. ex. Bröllopsmarschen givit dem mycket att tänka på och fråga om. De älska och beundra mycket Jan Öster. Verklig antipati, blandad med förakt, väcker däremot Dunungens vackre, strålande, segerstolte fästman, under det att han allt tydligare avslöjar sig som en fåfäng egoist. De lyssna till hans ord med det där föraktliga leendet, som dödar. Onkel Teodor kan däremot glädja sig åt hela klassens djupaste sympati. Bara ett manligt väsen finns i Selma Lagerlöfs berättelser, som är mera omtyckt av flickorna än onkel Teodor, och det är Erland Erlandsson, Gudmunds fader i Tösen från Stormyrtorpet. Kristuslegenderna tycka flickorna alldeles särskilt mycket om. — Kanske, skriver en, är det därför, att det var så utomordentligt festligt, när vi fingo höra dem. Det var sista dagen i skolan före jullovet. Och då var vårt klassrum prytt med tallkvistar och julgranar, och när vår lärarinna trädde in i rummet, sjöngo vi först julsånger, och sedan läste hon så utomordentligt vackert Kristuslegenderna för oss, och ljusen tindrade och silvergirlanderna glittrade, och vi voro väldigt högtidligt stämda och mycket mycket lyckliga. Så när som på en åttaårig gosse, som energiskt förklarade, att han tyckte mycket mera om rövarehistorier, älska alla barnen den svenska diktarinnan. En beundrarinna yttrar sig mycket temperamentsfullt och stridslystet: Barn måste tycka om Selma Lagerlöf. Jag skulle förakta barn, som inte vore förtjusta i henne, men jag känner inga sådana. — Och till och med en tyvärr mycket sluten och förbehållsam liten societetsdam tillstår: Man kan verkligen inte anmärka något på Selma Lagerlöf. Man måste önska att ha idel så goda författare. Mycket har berömmet från en liten ungerska, som anser sitt hemland övergå allt annat, att betyda: — Selma Lagerlöfs berättelser äro de vackraste jag vet. De likna de ungerska folksagorna, men de ha ännu mera kraft och äro mycket finare. Efter detta skola vi inte uppfatta det som en trivial undanflykt, utan som bokstavligt allvar, när ett barn helt enkelt skriver: Jag behöver inte länge tänka efter vad jag har tyckt om. Jag har tyckt om alltsammans. Bara vad jag har tyckt särskilt mycket om. Jag har tyckt särskilt mycket om alltsammans. + Vad vi ha hört i vår, det skall i sommar ljuda i våra öron, särskilt hymnen till det verksamma, målmedvetna livet: ”A, du vackra liv, du härliga tillvaro!” Så skola barnen tänka, när de ligga i gräset i ferielugn och sommarlycka, när de vandra i skogen eller stå på bergets topp. Eugenie Schwarzwald.