17. 18. 19. 20. KAP. I. POJKEN 67 G. Cederschiöld möjligen haft utvecklingen: bise, bisse = gubbe. Andra benämningar äro: småfolket, smått folk, underjordiskt folk, de underjordiska, pysslingar. Slagbord = fällbord. . de danska kungligas porträtt: en fin observation av förf., att det i Skåne var vanligt att pryda väggarna med porträtt i oljetryck av den danska h amiljens vilka uti den äldre generationen särskilt prinsessorna Alokanära (sedermera drottning av England) och Dagmar (sedermera kejsarinna av Ryssland) voro berömda för sin skönhet. Likartat har förhållandet varit vid vår norra gräns, där man ofta sett folket ha porträtt av den ryska tsarfamiljen. Fuksian torde för barnen ofta vara känd under namnet ”bloddroppe”. Den hä de stäl på bl na och dessas mer eller mindre rödaktiga färg ha givit anledning till namnet ”Kristi bloddroppe”. Specie, specieriksdaler, var benämningen på ett silvermynt om 4 riksdaler (= 4 kronor) enligt 1855 års myntordning. Boett (franska boite, dosa, ask) är fodral till urverket på ett fickur, men också det rörliga bakstycket på ett sådant. Otyg betyder egentligen spöke, troll o. d. Troll, som bo under jorden i högar, kallas, enligt Rietz, i Vämmenhögs härad för ”underjords-ty”. .» förgjort... förtrollat ... Troll är en mycket allmän benämning på naturmakter eller varelser, som i forna tider ansågos vara människans fiender. Ett troll ansågs äga en oerhörd styrka, det hade förmåga att med övernaturliga medel (trolldom) åstadkomma underbara verkningar, vilken förmåga egentligen användes för att vålla skada eller olycka. En sådan förtrollning kunde botas endast genom särskilda, hemlighetsfulla medel och konstgrepp. Uråldrig är tron, att vissa personer med bistånd av troll och dylika makter kunna förtrolla, d. v. s. på övernaturlig väg skada, sina medmänniskor. Ett flammande bål, ett tänt ljus, all eld ävensom stål och kors skydda mot vättar och troll. Kostallet är i Skåne det vanliga namnet på ladugården. Träskor äro en synnerligen vanlig fotbeklädnad i vardagslag för lantbefolkningen i vissa provinser, såsom Skåne och Västergötland. De förfärdigas av särskilda ”träskomakare”. Virket är al, som genom sin löshet är lätt bearbetad och dessutoni har förmåga att stå emot röta genom vattnets inverkan. Särskilt för jordbruksarbetare äro träskor synnerligen praktiska under vårarbetet i den leriga, feta skånska jorden. När det är som surast på åkern, ha karlarna ”träskostövlar”, d. v. s. träskor med skaft av läder, vattentätt fastgjorda vid träskorna. ”Trätofflor” ha bottnar av trä, men ovanläder och bakkappor av läder. Vanligen stoppas halm i träskorna, varigenom de bli ytterst varma. Inomhus går folket i Skåne i strumpk dan trä slamra för mycket.