35. 36. 38. KAP. II. AKKA FRÅN KEBNEKAJSE 7 Vombsjön, som av sjöarna i Malmöhus län är näst Ringsjön den största, ligger i västra delen av Färs härad. Landsväg går nästan runtomkring sjön. Trakten närmast omkring och söder om Vombsjön utgjordes förr av flygsandsfält, men sanden är numera bunden genom storartade planteringar av barrskog. Vombsjöns avlopp är Kävlingeån, som, upprunnen på Linderödsåsen, genomflyter sjön. Socknen av samma namn skrevs under medeltiden Womb, Wom, och har namnet möjligen sin upprinnelse i sjöns likhet med formen på en kovom. Kaveldun (Typha latifolia) är en mycket egendomlig växt av ända till 3 meters höjd, som förekommer i grunda sjövikar, åar och kärr huvudsakligen i södra och mellersta Sverige. I toppen på stängeln sitter ett gult hann-ax och nedanför detta ett kavelformigt, brunt hon-ax, vilket uppges kunna innehålla ända till 100,000 blommor. Det är dessas tättsittande, hårfina stift och bruna märken, som förläna kaveln eller kolven den vackra sammetslika ytan. Skämtsamt kallas dessa ax, som bruka insamlas och sättas i vaser, för ”cigarrer”. Frukterna, som spridas medelst långa flyghår, ha givit anledning till be- kar” eller ”dunkolvar”). — Tyskarna ha under världskriget lärt sig begagna fibrerna i stjälken som spånadsmaterial. Vattenklöver (Menyanthes trifoliata), också kallad ”bläcken”, växer på själva strandbrädden av kärr, grunda åar och sjöar, där den bildar ett tydligt bälte mellan den fasta marken och det öppna vattnet. De vackra blommorna, som sitta i upprätta klasar, äro egendomliga genom det täta luddet av vita hår på de snövita kronbladens insida. De trefingrade bladen påminna om klövern. | ««» en liten abborre... Möjligen kan läraren vilja roa barnen genom att meddela dem följande lapska ordstäv. ”Abborren är en god fisk: om man kokar honom, så är han god, om man steker honom, är han god, om man äter honom rå, är han god; om man låter honom ruttna, får man ha det, som man har det.” — Om berättelsen läses med barn, vilkas kritik är vaken, skulle det kunna tänkas, att den anmärkningen framkomme, att om hela pojken bara var en tvärhand hög, så kunde t. ex. inte slidkniven vara så stor som en tändsticka ens. Därpå kunde läraren möjligen svara, att om kniven också inte var längre än en knappnål, så kunde nog den, som hade en tomtes styrka, ändå med den sprätta upp och fjälla en fisk, som väl bara var en liten liten abborrunge. — Att knuffa ner Mårten gåskarl i vattnet var nog inte möjligt för en sådan liten varelse annat än med tomtekraft. Sädgåsens ögon äro bruna, ej ”gula”. Fötterna ha hel och fin simhud. Den uppfattningen, att de vilda gässen skulle ha ”slitna och söndertrasade sulor”, säger sig förf. ha fått genom att betrakta de individer, som finnas på Skansen.