KAP. III. - VILDFÅGELSLIV 81 Här, uti tredje kapitlet, där håndlingen försiggår inne uti en sådan gård, torde vara” rätta tillfället att närmare beskriva en gammal typisk skånsk bondgård för sådana småbarn, som sakna all erfarenhet av dylikt byggnadssätt eller som ännu inte läst Skånes geografi. Bäst vore, om läraren på svarta tavlan tecknade en planritning eller i lera eller av annat material i förväg hade gjort en tillräckligt stor avbildning av en bondgård med inkörsporten, platsen för ekorrburen och pumpen m. m. 52. Gille betyder här naturligtvis gästabud eller kalas. — Om de kringbyggda gårdarna i Skåne säger Linné i sin Skånska resa: ”Alla husen, som höra till mangård och ladugård, hänga tillsammans omkring en fyrkantig gård, så att icke en hund slipper ut eller in, när porten är stängd, mycket mindre oartigt folk, men däremot, då eldsvåda här yppar sig, måste vart hus i gården stryka med.” — Samtliga byggnadslängor äro vanligtvis vitmenade och försedda med tjocka halmtak; gårdsplanen är belagd med kullerstenar. — Dagligstugan eller vardagsrummet låg i de gamla skånska bondgårdarna på ena sidan om förstugan med 2 å 3 fönster vettande åt gården och 1 åt den s. k. kålhagen. Strax inom dörren befann sig gåsbänken, där gässen utkläckte sina ungar. Längs rummets gårdssida sträckte sig för övrigt den långa bordbänken framför vilken stod ett långt furubord. I rummet funnos vidare sängskåp för husbondfolket, järnkakelugn och en s. k. kakelugnsbänk, där bonden brukade ligga och vila större delen av vinterdagarna och där barnen sovo om nätterna. — Från dagligstugan kom man ut i ”stegerset”, som på en gång var kök och brygghus, försett med spis och bakugn. På andra sidan om förstugan låg ”sommarstugan”, där gillena firades. Vid övre ändan av det långa bordet därstädes fanns en kort bänk till högsäte för främmande. I rummet stod vidare en väl uppbäddad parsäng, och utmed väggarna hade grant målade kistor, innehållande matmoderns dyrbarheter av linne, gång- och sängkläder sin plats. — Dessa rum brukade upptaga huvudlängan, i de övriga längorna inrymdes lador, loge, redskapsskjul, stall, ladugård, svinhus, rum för drängar m. m. 54. Ekorren är näst råttan den mest kända av alla svenska gnagare. Här upptagas, efter G. Kolthoff, endast några uppgifter om boet och ungarna, vilka senare ju spela en viktig roll i läsebokens berättelse. Barn ägna också, som bekant, i allmänhet stort intresse åt djurens ungar. När våren nalkas, hjälpes ekorrparet åt att bygga ett präktigt bo för honan att föda ungarna i. Medan honan är hos sina små, bygger hannen sig ett nytt bo, vari han till- 6. — Olander.