60. KAP. III. VILDFÅGELSLIV 85 av det nuvarande slottet, som fortsattes och (1577) fullbordades av hans son, Henrik B. Efter dennes död tillföll V. hans måg Kristian Barnekow och förblev i släkten Barnekows ägo till 1826. Enligt en vacker sägen skulle Kristian B. i slaget på Skällinge hed, 1612, ha offrat sitt liv för att rädda sin konungs, Kristian IV:s (s. 61), i det han överlämnade denne sin häst med orden: ”Kongen min Hest, Fjenden mit Liv og Gud min Sjal”. — Margareta (”grevinnan”) Ascheberg, f. 1671, var dotter till fältmarskalken Rutger von A. och gift med översten Kjell Barnekow, en sonsons son till den nyssnämnde Kristian B. Hon tycktes ha ärvt faderns mod och duglighet, följde sin make i kriget och, bliven änka år 1700, skötte hon t. o. m. sin avlidne mans regemente. Hon ägnade under de 53 år, som hon sedan härskade på V., en moderlig omsorg åt sina underhavande på släktgodsen i Skåne och var dem ett säkert stöd i nödens stund, på samma gång hon av dem fordrade sträng pliktuppfyllelse. I Vittskövle arkiv förvaras ännu hennes instruktioner för gårdsfolket och bönderna. — Bankiren Hagerman, som 1826 inköpte V. av greve Kristian Barnekow, som måste sälja det för skuld, sålde det 1836 till sin bror. Genom arv övergick det sedan till dennes måg, hovmarskalken R. H. Stjernsvärd, som gjorde godset till en verklig mönstergård, vilket det alltsedan varit. De storartade uthusbyggnaderna äro mönster av prydlighet, snygghet och bekvämlighet. Han fortsatte de av grevinnan Ascheberg påbörjade planteringarna genom att väster om slottet anlägga en stor park i engelsk stil. Den gamla trädgården skildrades i en resebeskrivning från 1800-talets början som ett under av elegans med sina i pyramidform klippta granar och tallar, sina orangerier, lusthus och fiskdammar m. m. Ordet slott betyder något ”tillslutet” och är bildat av samma stam som sluta — tillstänga. Därmed menas egentligen en fast ort, som genom portarnas stängande isoleras mot en fiende. I Skåne kallas de större herrgårdarna för slott. Marsvinsholm, beläget 1 mil nordväst om Ystad, en av Skånes yppersta egendomar, är uppkallat efter den rike danske adelsmannen Otto Marsvin, som åren 1644—1648, alltså 10 år innan Skåne blev svenskt, lät uppföra slottet på bokpålar i en insjö. På 1700-talet berättas det, att slottet varit anlagt i en torvmosse. Numera är genom igenfyllning omgivningen torrlagd, och slottet omslutes på tre sidor av breda, vattenfyllda gravar. M. har stora trädgårdar och vidsträckt park, som på sin tid väckte Linnés stora beundran för sina valnötsträd, äkta kastanjer och avenbokshäckar. Linné skriver om M.: ”Karpdammar voro här de mesta ansenligaste i riket, vid pass 40 stycken, fulla med karp och rudor, som här väl trivas. Tillförne hade vid M. varit 99 dammar och den 100:de på taket, då taket varit täckt med en horisontal blyreservoar, varefter nu ej något tecken sågs, utom några stenar överst i muren.” — På 1850-talet blev M. förskönat och grundligt förbättrat av dåvarande ägaren, baron J. Stjernblad,