98 SKÅNE lekmötet på Kullaberg. Idén är, som man märker, besläktad med Kiplings i Djungelboken.” På samma gång har förf. emellertid givit oss en levande målning av 'de känslor, som följa med våren, då hon berättar hur »alla och envar kände sig modiga och starka, upplivade av återkommande kraft, pånyttfödda av våren, hurtiga och färdiga till alla slags äventyr». Men också den »längtan efter det ouppnåeliga», som är oskiljaktigt förenad med vårstämningen i norden, finner hon bilder för. + Vad tranorna beträffar, vilkas dans har skänkt kapitlet dess namn, så är det givet, att dessa ståtliga fåglar i alla tider skola ha tilldragit sig livlig uppmärksamhet. Det är alltid intressant att studera varifrån författare ha fått idéer, uppslag och ämne till sin fantasis skapelser, och jag har mig bekant, att redan tidigt tranorna voro föremål för Selma Lagerlöfs iakttagelser. I närheten av hennes barndomshem, Mårbacka, voro tranorna under en veckas tid vår och höst vanliga gäster på en mosse, som låg på andra sidan dalen inom synhåll från gården, så att man genom kikare kunde se de stora fåglarna gå och promenera därborta, liksom man hörde deras rop. Den veckan gällde det för barnen att krypande smyga fram längs åkerrenarna för att på nära håll se tranorna, när de betade på åkrarna i dalen. Man hade sitt nöje av att ge akt på den fågel, som var ställd på vakt. Gjorde man något buller, upphävde den sitt varnande Prrirrool! Prrirrool!, och hela flocken flög tillbaka till mossen. I Gösta Berlings saga använder Selma Lagerlöf om kavaljererna på Ekeby den liknelsen, sannolikt byggd på egen + Den för ämnet intresserade hänvisas till L. A. Jägerskiölds arbete Om spel och parningslekar bland djuren. (Gebers förlag; pris: 3,75.)