112 BLEKINGE Men förf. har många trådar att hålla samman, därpå ger vårt kapitel ett slående exempel. Tummetott skulle se havet, och på samma gång måste handlingen i fabeln fortskrida. Akka måste komma till tals med den hatfulla Smirre, och detta på en plats, där gässen vore absolut lugna för angrepp. Och för att vinna båda dessa syftemål, nämligen att ge pojken en god utsiktsplats och gässen ett tryggt sovläger, är det, som törf. använder den utvägen att låta gässen slå ner på balkongen till en övergiven villa. Det osannolika häruti är inte svårt att upptäcka, och Selma Lagerlöf erkänner det själv utan tvekan. Må vem som det kan, utgående från samma plan, hitta på en naturligare och bättre plats! Men vad pojken i månskenet på natten såg, det har förf. utformat till en bild av det slag, som inte glömmes och varav de unga borde bevara i minnet, efter eget val, åtminstone några rader. 115. Vid Ronneby å. Typisk för Blekinge som ”Sveriges trädgård” är trakten kring Ronneby. Ovanför staden kan den resande under en roddtur beundra det ena förtjusande åpartiet efter det andra, såsom vid ”Lycksalighetens ö” och ”Silverforsen”. — Till de i läseboken upptagna växterna skulle kunna läggas murgrönan, som klänger över stenar och stammar. 116. Skogsmården, ekorrens dödsfiende, finns i de flesta landskap, men ingenstädes talrikt. Han har en lång, yvig svans och är så stor som en halvvuxen katt. Halsfläcken är gulbrun. Mården har en utomordentlig förmåga att klättra och infångar med lätthet ekorren. Nytta gör han genom att förtära råttor, möss och ekorrar, men eljest är han ett av de farligaste rovdjuren för det mindre jaktviltet. Om tillfälle ges, dödar han mycket mer, än han kan förtära. Han plundrar fågelbon på ägg och ungar, ligger sedan i bakhåll och inväntar rätta ögonblicket för att kasta sig över också föräldrarna. Till och med så stora djur som tjädrar och harar vågar han sig på. 118. Djupafors är ett vattenfall ungefär 3 km. norr om Ronneby, som innan vattnet för pappersmassefabrikens skull måste ledas åt sidan, var mycket storartat. — Trämassa, varav papp och papper sedan beredas, framställes dels på mekanisk väg genom att slipa trä mot roterande sandstenar, dels på kemisk väg genom att koka det i grova spånor sönderdelade träet i lösningar av olika slag: ”sulfat” eller ”sulfit”.