128 ÖLAND kunskap om Ölands geografi och naturförhållanden, varigenom de fullt skulle uppfatta läsebokens antydningar. Under hänvisning till en uppsats i Sv. T. Å. 1900 av lektor Johan Erikson samt till »Öland» av Th. Engström meddelas här nedan några fakta i anslutning till läsebokens ord. | 151. Väderkvarnarna stå i en tät rad, såsom på bilden i läseboken, endast på det parti av Västra landborgen, som tillhör byarna mittför Kalmars södra inlopp. Annars finnas de här och var på ön, då ursprungligen varje gård var försedd med kvarn. — Fårherdar. På kungsgårdarna på Öland funnos förr stora fårhjordar. För en 30 år sedan hade också bönderna rätt mycket får, och i varje nära Alvaret belägen by hade man en fårvaktare, vanligen en gubbe, som var oförmögen till strängare arbete. ”Denne kom då varje morgon kl. 5 el. 6, ofta åtföljd av sin gumma eller ett barn, och släppte ut fåren, som stått instängda i sitt hus under natten. Hela bygatan var då ett enda bräkande fårhav, som, då alla voro utsläppta, avleddes genom en väg, kallad ”fårgatan”, vilken förde ut på Alvaret. Sedan gubben fått fåren i denna gata, fick hans medhjälpare begiva sig hem igen, och han följde nu ensam sina snabbfotade skyddslingar, som han under dagens lopp skulle hålla reda på. Det var just inget lockande arbete, detta, att med sin lilla matkorg på armen i vad väder som helst vandra omkring på denna vidlyftiga slätt, där vaktaren dock å ett eller annat ställe åt sig uppbyggt en s. k. koja av sten (s. 155), vari han för en eller annan stund kunde få krypa in och söka skydd. En dylik vaktare sade sig under de många somrar han följt fåren ha läst ut bibeln sju gånger... Visserligen har man ännu i dag får här och där i byarna, men deras antal har betydligt smält samman, och blott i enstaka fall finns det en by, som äger fårvaktare, huvudsakligen av det skäl, att ingen vill åtaga sig detta tråkiga och ringaktade kall.” (Efter Th. Engström.) 152. ”...förhårdnade maskar...” Uttrycket syftar på den mängd försteningar av numera utdöda vattendjur, som man ofta finner på Alvaret. Särskilt de avbrutna stjälkarna av forntida sjöliljor (enkriniter) och skalen av ett slags bläckfiskar (ortoceratiter), av öbefolkningen kallade ”dartar”, kunna av den oinvigde mycket naturligt tagas för ”maskar”. 154. ...frön av örter... På stora delar av Alvaret bildas själva ytan av den nakna röda eller gråa kalkstenen, vilken senare naturligtvis lyser vit i solskenet. På den hårda stenhällen växer ingenting alls eller några skorpliknande lavar, litet mossa och några rödbladiga fetknoppsarter. På kalkgrund bli växterna nämligen ofta röda. Genom sin förmultning bereda dessa växter jordmån åt en högre vegetation. De karakteristiska Ölandsfanerogamerna, solvändan och fårsvingeln,