KAP. XIV. TVÅ STÄDER 141 Ön Usedom, utanför vilken Vineta tros ligga, omgives av ända till 60 m. höga dynvallar. I Sverige förekomma små dyner på många ställen i Skåne, i Halland, på öland, på Gottska Sandön och Fårön. Delar av Gottska Sandön skola enligt riksdagens beslut avskiljas som nationalpark. 173. Strandrågen, Elymus arenarius, är till färgen blekt gråblå och vid mognaden blekt halmgul. Bladen äro så starkt blåtäckta av ett fint vaxöverdrag, att transpiration och vattenförlust genom detta medel inskränkas. Liksom en annan flygsandsväxt, sandröret, Ammophila arenaria, är strandrågen av utomordentlig betydelse för de flygsandsrika områdena, ss. Danmarks klitter, Hollands och Nordtysklands dyner. Dessa växter ha en märkvärdig förmåga att kvarhålla flygsanden, så att den ej flyttar sig in över landet, utan blir liggande i stora drivor, vilka snart genomväxas av gräset. Detta är nämligen vida större till sin underjordiska del än till den ovanjordiska. Rotstockarna nå en ofantlig längd och ha mycket rik förgrening, och utefter hela sin längd bära de vid varje led en knippa trådrötter, som förgrena sig rikligare och finare i sand än i en annan jordmån. Sandröret t. ex. har strån av 1 m:s höjd, men rotstocken skall kunna bli ända till 15 m., och den allra största delen av växtens massa lever således inne i dynerna, varav dess egenskap att binda och hejda den fina sanden kan förklaras. Redan Linné har sagt, att ju mera detta gräs begravås av flygsanden, desto frodigare växer det. (Efter Lindman, Bilder ur nordens flora.) 174. Tinnar äro fyrkantiga, massiva upphöjningar, som med regelbundna mellanrum såsom ett slags bröstvärn följa den övre kanten av en försvarsmur. Själva tinnarna tjäna härvid som skottskydd, mellanrummen som skottgluggar. Tinnar äro särskilt karakteristiska för medeltiden. Med tinnar försedda murar sägas vara krenelerade. — - Spjutyxor, hälle-(el. hille-)barder, voro ett medeltida hugg- och stötvapen, som bestod av ett 1,,—2,; m. långt skaft, varpå var fäst en bila av järn eller stål, upptill försedd med en lansspets, baktill med en hake. Med haken sökte vapnets bärare fatta i fogarna på riddarens rustning för att rycka honom från hästen. — - Barett kallades en platt, rund el. fyrkantig, mössa, alltid utan brätten, som begagnades redan på 1000-talet och under början av 1500-talet var nästan den enda huvudbonaden för män och kvinnor. 1500-talets landsknektar och sprättar buro breda baretter med överdådig fjäderprydnad. 175. ... inlagda med färgade glasbitar = mosaikprydda. I vidsträcktare mening förstår man, enligt N. F., med mosaik varje sådant arbete, där småbitar av olika färg äro sammanlagda så, att det hela bildar ett mönster eller en figurframställning. Man talar ur denna synpunkt om sten-, glas-, trä-, läder-mosaik o. s. v. I inskränktare mening betecknar man med mosaik ett arbete, som är sammansatt av ungefär