144 SMÅLAND två i berättelsen åsyftade lekarna äro ”varpa” och ”pärk”. ”Kastä varpä” tillgår så, att en flat och, om möjligt, cirkelrund sten kastas fram och tillbaka mellan två mål. Pärk är ett bollspel, i vilket icke sällträn nyttjas; det har sitt namn efter ”pärken”, en fyrkant av på marken utlagda stänger. Särskilt pärkspelet övas icke endast av ungdom utan ganska allmänt även av medelålders och äldre män, däremot nästan aldrig av kvinnlig ungdom. Ofta utgår från en socken till en annan en vecka före den utsatta tiden inbjudning till ett ”våg”, d. v. s. en tävlan uti lekar. Även bygdens flickor kunna utmana karlarna till somliga lekar, såsom att ”rännä i kämp” (springa kapp). Lekarna taga sig vackert och till och med ståtligt ut, t. ex. då bollen utan rast i höga bågar flyger mellan de spelande. — Också kärleken till sång och spel är allmän på ön. Folkvisan bevaras och odlas i mången stuga, och de hurtiga Gottlandspolskorna utföras på fiol av firade spelmän vid slåtteröl och bröllop. (Efter N. F.) 184. Murgrönan övervintrar på Gottland i det fria, liksom i Skåne. — - Bland de många vackra trädgårdarna i Visby kan ihågkommas den Botaniska, som har att uppvisa så sydliga växter som plataner (ett slags lönn), cypresser, äkta kastanjer, valnöts- och svarta mullbärsträd ävensom praktfulla exemplar av vanliga träd och buskar. — - (Gottlands-)marmor, som är ljusröd, har använts för flera av Gottlands medeltida kyrkobyggnader och visat stor motståndskraft mot tidens åverkan. KAP. XV. SAGAN OM SMÅLAND. Eftersom denna saga på vissa håll har blivit klandrad, vill jag något litet dröja vid dess historia. Sammanställningen av det karga Småland med dess fattiga och strävsamma, händiga och munviga befolkning samt det lyckligare lottade Skåne med ett mera lugnt och sävligt folklynne ligger nära till hands för vem som helst. Men invånarna i dessa grannlandskap ha också själva haft en förnimmelse av olikheterna, och en mängd sägner och ordstäv vittna om jämförelserna. En sådan är följande. Den livliga smålänningen pikade skåningen för hans tröghet, men då svarade skåningen: »Nånå, kom ihåg, att