KAP. XVII. DEN GAMLA BONDKVINNAN 155 sangviniskt, men man får heller inte underskatta värdet av starka intryck och allvarliga föresatser i barnaåren. Det torde falla av sig självt, att läraren inte i omedelbar anslutning till läsningen av kapitlet försöker utreda det svårlösta emigrationsproblemet. Han har andra tillfällen att framhålla, att Sverige är ett rikt land, men att rikedomen endast genom ett hårt arbete kan avtvingas naturen. 216. Backstugor, som ofta äro delvis nedgrävda i en backe, ha något litet jord, utan att jordbruket för dem, såsom fallet är med torpen, är huvudsaken. 220. Höloftet är ett annat namn för höskullen (stalls- och ladugårdsskulle). Loft betyder eljest vind, t. ex. torkvind för tvättkläder; jfr kap. IV. 221. ”...dubbelt så gammal...” ete. Vid 15 år pläga korna ha tjänat ut, d. v. s. de kunna icke mera bli ikalv och följaktligen icke mjölka längre. Vid mindre jordbruk i Småland, liksom av småbrukare å andra orter, användas korna som dragare. 225. ... den ofruktbara mossen... Kronobergs län är näst våra två nordligaste län det vattensjukaste i hela landet. I Jönköpings län finns Sveriges största myrområde. Den väldiga Storemossen i Östbo härad har t. ex. ett omfång av nära en kvadratmil, och i Västbo upptaga mossar och kärr en så övervägande del av ytvidden, att det har sagts, att landet ter sig som en skärgård, vars fjärdar äro mossar, och där den fasta marken bildar större och mindre öar. Icke underligt, då en mosse ofta har uppstått därigenom, att ett forntida vattenbäcken har blivit uppgrundat och igenväxt. Men i de vidsträckta torvmossarna har Småland värdefulla naturliga tillgångar. Det finns ett sällskap, Svenska mosskulturföreningen, som stiftades 1886 enbart för Jönköpings län, men numera sträcker sin verksamhet över hela riket, och som har till uppgift att bedriva försöksverksamhet för att utröna bästa sättet att praktiskt utföra mossarnas uppodling. I Jönköping har föreningen sin institutionsbyggnad med växtfält, laboratorier, bibliotek och museum; där är också uppställd en byst av dess stiftare, Carl von Feilitzen. Vid Flahult (nära Smålands Tabergs station) har föreningen sina stora försöksfält av inköpta mossar, kärr, sandjord och skogsmark, där 1907 mer än 100 tunnland voro avdikade, kalkade, gödslade och uppodlade. De uppodlade mossarna höra mångenstädes till de bästa åkerfälten, där man får rika skördar både av havre och rotfrukter. Dessutom har torvindustrien blivit en ny näringsgren, för vilken Småland har gått i spetsen. Be-