KAP. XX. SPÅDOMEN 165 läses på ett tidigt stadium, så gå de små visserligen miste om den »igenkännandets glädje», som vi äldre njuta, när vi återfinna välbekanta fakta och förhållanden i denna originella belysning, men gagnlös kan inte läsningen ändå synas vara. Som behållning böra barnen åtminstone få ett livligt intryck av historiens växlingar och alltings förgänglighet, som den envisa bonden i berättelsen inte tröttnade att påminna om. Och intet som helst hinder torde finnas för att längre fram läsa kapitlet omigen. Vad beträffar slutorden i kapitlet om jordbrukets betydelse för landet, låter det tänka sig, att en och annan finner dem överdrivna. Men nekas kan inte, att den jordbrukande befolkningen, som har den sundaste sysselsättningen av alla rikets inbyggare, är den motståndskraftigaste, den, som utgör landets styrka. Ur jordbrukarnas led rekryteras så småningom landets förnämsta män. För övrigt sysselsättes ungefär hälften av Sveriges invånare vid jordbruket, och det är den hälften, som har att sörja för att också den andra hälften har något att leva av; jfr Geijers Odalbonden. Dialogen läses lämpligen av två barn. Efter vad jag har mig bekant, har man vid en elementarskola för flickor återgivit den i kostym vid ett aftonsamkväm. +x När i det följande delvis mycket utförliga redogörelser meddelas, har avsikten varit att lämna material, som vittnar om såväl glansen som förvandlingen av de citerade människoverken. 253. Järnten. Ten uttalas med långt e. En ten kan vara gjord av olika metaller; jfr metallen tenn, -et. 254. Ljuster att hugga fisk med finnas av flera slag, avsedda för olika fisksorter. Ljustring vid bloss brukar vara förbjuden under fiskens lektid. Ett slags ålljuster har i slutet på det långa skaftet endast två taggar, sittande mellan tvenne