164 ÖSTERGÖTLAND 244. ”Det är förbjuden tid”. — Förbudet mot andjakt varar för mellersta Sverige numera till 1 aug. Gräsänderna, som på de sista synslös jakt på ej flygvuxna ungar, lämna ej Sverige, förrän sjöarna äro isbelagda, och komma tillbaka mycket tidigt, om också öppet vatten finns endast vid stränderna. 246. Vildgäss, av allmogen kallade ”vallgäss”, ha sedan långt tillbaka i tiden haft sitt tillhåll på åkrarna i Nässja och Örberga socknar under vårflyttningarna. I Tåkern tillbringa de nätterna, på åkern dagarna. 248. Tofter kallas de uti en båt tvärskepps mellan dess sidor inlagda säten, som roddarna sitta på. 250. Båtstaden = det ställe, där båtar ha sin plats. Stad har här den forna betydelsen av ställe. KAP. XX. SPÅDOMEN. Selma Lagerlöf har i detta kapitel sett Östergötland ur historisk synpunkt. Hon har velat framhålla dess karaktär av gammal kulturbygd. Det är ett originellt grepp att låta den heliga Birgitta, vars straffdomar och förutsägelser om kommande vedergällning påverkade t. o. m. de mäktigas sinnen bland hennes samtida, efteråt för menige man framstå som en sibylla i vanlig mening, den där enligt folktron kunde förutsäga allehanda framtida händelser. Genom denna idé beredes läsaren en utmärkt omväxling, på samma gång som förf. verkar ett alldeles särskilt intresse, som oavbrutet stegras ända till slutet, där berättelsen just når sin höjdpunkt. Om vi inte längre dröja vid kapitlet som konstverk betraktat, utan i stället begrunda det historiska stoffet, så finna vi, att Ulvåsa-frun siar om personer och händelser, som många nio- och tioåringar ännu inte känna till, exempelvis Gustav Vasa, fältherrarna under 30-åriga kriget, Göta kanals anläggande. Om nu denna berättelse