KAP. XXIII. DEN SKÖNA LUSTGÅRDEN 189 sedan teglet blivit befriat från kalkputsen. Den ärevördiga domkyrkan är en av vårt lands märkligare byggnader, en av pärlorna i svensk byggnadskonst, påbörjad under 1100-talet, invigd 1291, sedan flerfaldiga gånger förändrad och tillbyggd. Sedan sommaren 1910 är den genomgripande restaurering, som kyrkan i våra dagar har undergått, fullbordad. Man kan nu, tack vare ett kärleksfullt och skickligt bevarings- och framtagningsarbete, uti kyrkans arkitektur och utsmyckning läsa dess egen och stadens historia, liksom de gamla sakerna berätta om forna tiders fromhet. De skatter i form av altarskåp, läktarskrank, gallergrindar och andra smiden, träbilder o. d., som kyrkan i skräpkamrar gömde på, ha blivit framdragna i ljuset och använda till helgedomens utsmyckande, pelarna ha blivit renknackade, så att de som förr stå i sin djup- eller laxröda tegelfärg, bågar och valv ha återfått sina målningar, till stor del de äkta från 1200-talet, allt av stor sällsynthet. Man har ända till senaste tid trott, att det var biskop Rogge, som lät tillbygga det smäckra och lätta högkoret, men vid restaureringen har det visat sig, att äran därav tillkommer en annan person. Det härliga altarskåp från Brissel, som biskop Rogge skänkt kyrkan, det vackraste i Sverige och ett bland de förnämsta i Europa, har blivit återinsatt på sin ursprungliga plats. Strax därbredvid, på norra sidan, får man numera också se Karl IX:s ryttarbild, där han rider sin gångare över sin egen grav. Man antar, att den dyrbara rustningen och munderingen av förgylld koppar, rikt prydda med ingraverade figurer, förfärdigades till Karl IX:s begravning, som firades två år efter hans död, och att de då begagnades av ryttare och häst i det högtidliga tåget. Ett praktfullt gallerstaket, som före restaureringen varit använt nere i kyrkan, har nu återfått sin rätta plats kring monumentet. Hertig Karl valde kyrkan till sitt gravställe. Högkoret kan, om man så vill, betraktas som gravkyrka åt Karl IX, hans gemåler, hans son Karl Filip och hans äldsta dotter, pfalzgrevinnan Katarina. Över gravplatsen lät hertig Karl uppsätta ett väldigt epitafium, vars ena hälft lämnades oskriven för hertigens räkning och är så än i dag. Mittemot fick sedan pfalzgreven Johan Kasimir ett gravkor för sin familj. En berömd plats i kyrkan är den s. k. biskop Korts bönkammare. Dit drog sig enligt traditionen den energiske biskop Rogge tillbaka, när han ville vara i fred. Bland minnen efter honom visas där också ett par skor av mycket ålderdomlig form, som hörde till den medeltida biskopsskruden, ”biskop Korts tofflor”. — Före restaureringen stod, såsom i läseboken omtalas, Karl IX:s ryttarbild i en kammare bredvid förhuset. 314. Gripsholm. Slottet är numera som i forna dagar på alla sidor omflutet av vatten, och en vindbrygga leder över det smala sund, som avskiljer slottsholmen från fasta landet. De väldiga ekportarna till det stora portvalvet äro de ursprung-