188 SÖDERMANLAND med den söderut belägna Djurön, vilken är bevuxen med naturliga parker. Slottet blev på 1850-talet grundligt restaurerat både in- och utvändigt. Det företer en präktig anblick, omgivet av en mängd vackra anläggningar, bl. a. en ypperlig fruktträdgård. Det innehåller en av de rikaste och vackraste porträttsamlingar i riket: över 300 porträtt, mest r av B ten (V. är fideik inom grevliga ätten Bonde). 313. Vingåker. Västra Vingåkers socken är ett slättland med böljande, rika sädesfält, talrika byar och välmående bondgårdar. Östra Vingåker, som gränsar till Östergötland och delvis ligger på Kolmårdens sl ingar, har mera kuperad mark, många sjöar och åar, omväxlande med skogs- och hagmark; större delen av jorden är där lagd till herrgårdarna. Socknens förnämsta gods är Claestorp, som är en av de få Sörmlandsherrgårdar, som ej ligga vid vatten. — Konrad eller Kurt Rogge, vanligen kallad Kort, utvecklade under den tid, 1479—1501, han var biskop i Strängnäs en storartad verksamhet till såväl stadens som stiftets bästa. Han var den enda katolska biskop, som levde kvar i folkets minne, Det var han, som fullbordade den 1473 genom eldsvåda förstörda domkyrkans återuppbyggande. Tillika lät han befästa kyrkan genom att uppföra en ny biskopsborg öster därom, det nuvarande läroverkshuset, som ännu på gaveln prydes av hans adliga vapen, och lär också ha byggt det starka stenhuset på Tynnelsö utanför Strängnäs, biskoparnas prebende. Ännu i dag kallas ett rum där för ”biskop Korts kammare”, och sagan talar om en underjordisk gång, som skulle leda dit. Rikt begåvad, vältalig och lärd, kom biskop Rogge att utöva stort inflytande också utanför stiftets gränser. Det berättas sålunda om honom, att han, ehuru något dansksinnad, som de flesta prelater på den tiden, frälste Sten Sture d. ä:s liv, då konung Hans ville låta mörda denne, genom det att han liknade herr Sten vid ett ruttet ägg, som väl kunde hanteras, då det var helt, men gav en vidrig lukt ifrån sig, om det sönderslogs. — Sin stora förmögenhet använde biskop Rogge till att med furstlig frikostighet begåva kyrkor och kloster. Framför allt låg honom om hjärtat att förhöja hans domkyrkas prakt och glans. Icke mindre än tre flamländska altarskåp av stor dyrbarhet skänkte han densamma och dessutom en för den tiden stor boksamling, av vilken ännu i domkyrkobiblioteket finnas i behåll flera böcker, som han själv skrivit eller köpt. — Den stränge biskopen reformerade också munklivet, som hade blivit anfrätt av ett stort sedefördärv. Som en märklig och kraftfull man har han fortlevat i folksägnen och där naturligtvis blivit till en gengångare. — Strängnäs domkyrka är byggd på en hög kulle och synes redan på långt håll, från vilken sida man än nalkas den minnesrika gamla staden. Murarna lysa numera med levande röd färg,