KAPP. XXIV. XXV. I NÄRKE. ISLOSSNINGEN 193 För andra, som förstått att ställa sig väl med henne, var hon till god hjälp vid många tillfällen. Numera är hon försvunnen. ”Nu är det slut med Kajsa,” säga de gamle, som ej finna sig rätt hemmastadda med vår tvivelsamma tid. ”Åskan har slagit ihjäl henne liksom de andra.” 319. Hjälmaren är den fjärde av våra sjöar, 61 km. lång och 21 km. bred på mitten, den s. k. Stora Hjälmaren. Fordom voro dess i allmänhet mycket lågt liggande stränder ofta utsatta för svåra översvämningar, och klimatet i sumpmarkerna kring sjön var icke sunt. Efter Hj:s sänkning, fullbordad 1888 ocn det största företag i sitt slag i Europa, ha stränderna blivit bättre och genom sjön tillräckligt djupa också vid lägsta vattenstånd, varförutom man fått en landvinning av mer än 18,000 hektar torrlagda mossar och strandängar. — Hj. begränsas till hälften av Närke och till hälften av Södermanland. Bland öarna inom Närkesdelen märkas: Vinön, Valen, Björkön (s. 341). På en halvö, som skjuter ut från södra stranden, ligger i en omgivning av lummig grönska det forna Natt-och-Dagska godset Göksholm (s. 341) och utanför detta i sundet den lilla Engelbrektsholmen med det 1818 resta monumentet. Från norra stranden utskjuter Lungersudden (s. 343). Förnämsta avloppet är Hyndevads-(Eskilstuna-) ån. 320. Kilsbergen, som nå en höjd av 200 m., erbjuda från sina sluttningar storartade utsikter över den bördiga och tätt bebyggda Närkesslätten. Berömd är i sådant hänseende särskilt Garphytte klint. Inom Garphyttans kronopark märkes den stora, fridlysta nationalparken, omfattande härliga lövängar på kalkgrund med den rikaste flora, urskogsområden m. fl. andra naturminnesmärken. — Tiveden (av ved, skog, och Ti, krigsguden) är präktigt skildrad av Heidenstam i ”Svenskarna” ävensom i Tivedssångerna (se Svensk Vers). Största delen av dessa skogstrakter äges numera av Laxå bruks aktiebolag, vars egendomar sträcka sig från Porla brunn i norr ända till Vättern. — Tylö eller Tyle skog är en gammal benämning, som på platsen aldrig användes. Ingen bestämd gräns kan uppges var Kolmårdens eller Tivedens utgreningar, som sammanhänga med denna bergstrakt, taga sin början. — - Käglan är en omkring 5 mil lång skogshöjd, till största delen belägen inom Närke, och var fordom en av rövare ofredad gränsskog mellan Västmanlands- och Närkesbygderna. — Kolning, d. v. s. vedens förvandling till kol, sker i milan därigenom, att trä uppvärmes utan luftens tillträde. Kommer luft till, brinner veden i stället upp. Eldning är emellertid nödvändig dels för att sätta kolningen i gång — varvid elden släppes ner till bottnen av den s. k. tändtrumman i mitten på milan —, dels för att underhålla processen och ersätta allt värme, som går bort. Under den tid av tre veckor, som kol- 13. — Olander.