192 NÄRKE Karta över Närke. flera mansåldrar, ehuru hon vanligen visade sig som en ung flicka i präktiga kläder och med ett hår av utomordentlig längd. För jägare uppenbarade hon sig ofta i skogen, sittande på en stubbe och kammande sitt hår, som nådde ända till marken. De, som klappade byk, fingo ibland se Ysätters-Kajsa ett stycke ifrån även klappa upp sina kläder, vilka voro av en ovanlig vithet. För elaka gummor var hon s en fasa, och det såg ut, som om det varit hennes nöje att härma deras gång och snäsiga åtbörder. Men varhelst hon visade sig, var det blott för några ögonblick, och vände man ögonen ifrån henne aldrig så litet, så var hon försvunnen. I Öster-Närke utvisade man de vägar hon vandrade, och mången beklagade sig över att hon nedtrampade säden genom sitt ideliga gående fram och tillbaka. Ofta, synnerligen nattetid, lät hon höra sitt hemska skratt från ett träd eller en klipphäll, då hon narrat någon vilse, fått någon att välta med sitt lass eller köra sönder åkdonet. Skrattet liknade en skatas och kom blodet att isa sig hos den, som i mörker och köld stod där hjälplös genom hennes elaka konster.