KAP. XXVII. I BERGSLAGERNA 197 346. Fraktfärten och samfärdseln mellan städer och orter vid Mälaren är synnerligen livlig, varjämte ångfartyg gå mellan Stockholm och Örebro via Arboga-ån och Hjälmare kanal. — De förnämsta ”dikena”, d. v. s. åarna (vilka namngivas i nästa kapitel) äro: Hedströmmen från södra Dalarna, vid vilken Kolsva järnbruk är anlagt, Kolbäcksän från Vässman och Barken i Dalarna, vid vars fall äro belägna Fagersta, Västanfors, Ramnäs, Surahammar och Hallstahammar ”med kvarnar och smedjor”, Svartån, som driver Skultuna-verken, Sagån ävensom Arboga-ån, som nedanför Jäders bruk är segelbar. — - ”Grusbankarna” äro de intressanta och för landskapet karakteristiska rullstensåsarna, som närmare omtalas sidd. 349, 350. KAP. XXVIL I BERGSLAGERNA. Svenska Akademiens ordbok säger: ”Bestämda formen Bergslagen, i allmänhet fattad som singularis, närmande sig ett egennamn, begagnas om. den på beraverk. , rika trakten i norra Vä d och angrä — I språkligt avseende må påpekas ett uttalande i samma arbete, att ”från och med 1520-talet” bestämda formen ber sannolikt är att fatta som singularis (med alltså pluralen bergslagerna). ”Dock torde ordet i allmänhet vara neuwutrum, när det betecknar ett modernt bolag för bergsbruks bedrivande o. d.” Med bergslag menades förr ett distrikt, som hade privilegium på att bedriva bergsbruk. Så fanns det vid en tidpunkt 1 silverbergslag (Sala), 1 kopparbergslag (Falun) och 17 järnbergslager, därav 2 i Västmanlands (Norbergs och Skinnskattebergs) och 10 i Örebro län (bl. a. Nora, Lindes och Ramsbergs, Grythytte och Hällefors), 2 i Värmland (Filipstads och Karlskoga) samt 1 i Dalarna. — Inom ett sådant distrikt voro de jordägare, som bodde nära gruvorna, skyldiga att ”bruka berget”, d. v. s. tillverka tackjärn av genom i Veden i deras skogar måste kolas för ”hyttornas”, d. v. s. masugnarnas, räkning, och de ”brukande” bergsmännen uppmuntrades i sitt yrke genom en viss frihet från skatter och andra pålagor, ”bergsfrälse”. Sedan 1859 är numera bergshanteringen fri, och bergslagsjorden befriad från skyldigheten att ”blåsa järn”. 349. De åsar, rullstensåsar, som här åsyftas, äro: 1) Köpingsåsen, som börjar i närheten av sjön Runn i Dalarna och följer Hedströmmen än på den ena, än på den andra sidan (”järnvägen” är linjen Köping—Uttersberg—Riddarhyttan); 2) Strömsholmsåsen, som troget följer Kolbäcksån (järnvägen: