204 DALARNA ursprungligen s. k. Grängeshyttan ägdes en gång av Gustav Vasa, vars fogde bodde i ”Östra Sölvberg”. Ulvshyttans tackjärn är en specialitet, som är högt värderad. 373. Stora Tunas (av tun, inhägnad plats) vidsträckta slätt på ömse sidor om den förenade Dalälven är bördig och tätt bebyggd samt omgiven av en ram av vackra, skogklädda berg. Den är en urgammal bygd med fornminnen från brons- och järnåldern. Under medeltiden och nyare tiden samlades dalkarlarna där till rådslag eller krigståg. Det var invid Stora Tuna kyrka, som Gustav Vasa anställde sin räfst med de upproriska dalkarlarna 1528. Den nyrestaurerade kyrkan anses vara det största och vackraste templet på Sveriges landsbygd. På kyrkbacken står en minnesvård över Joh. Ol. Wallin, som var född inom: socknen. — Ända till 1908 hade Dalr t sin möt på R shed i Stora Tuna (jfr ”Marschen går till Tuna”). — Om Torsångs socken vid Runns sydvästra strand med det historiska Ornäs se s. 390. — Flottbroar äro träbroar, fastspikade på en eller flera förankrade flottar av timmerstockar. De ligga tätt över vattenytan, varför vattnet brukar spruta upp högt omkring hjulen på åkdonen. — Fallet vid Domnarvet (egentligen: Domarearvet) driver detta stora järnverk, Sveriges största; Kvarnsvedsfallet, 6 km. ovanför Domnarvsforsen, driver Kvarnsvedens träsliperi och pappersbruk, det största i Europa, båda belägna i Stora Tuna och tillhöriga Stora Kopparbergs bergslags a.-b. Vid Forshuvud, det översta och största av Dalälvens vattenfall i St. Tuna, är f. n. under anläggning den största av nyssnämnda bolags kraftstationer i denna socken. — Färja över en flod brukar b där av ek iska skäl en bro icke kan anläggas. Den ser ut som en bred brygga med räcken på de mot stranden vinkelräta sidorna. De två övriga sidorna, där åkdon böra kunna köra in från den ena stranden och ut vid den andra, äro långsluttande. Är det lugnt väder och föga ström i floden, kan färjan ros med åror; eljest begagnas ofta en mellan bägge stränderna löst spänd draglina. — Järnvägarna, som ”följa” älven kortare eller längre sträckor, äro i södra delen av landskapet: Södra Dalarnas järnväg mellan Krylbo och Borlänge samt Siljansbanan mellan Borlänge och Insjön; de, som ”korsa” den, äro: vid Domnarvet Bergslagernas järnväg, vid Kvarnsveden Falun—Västerdalarnas och vid Duvnäs i St. Tuna Siljansbanan, numera tillhörande Södra Dalarnas järnväg. 374. Älvbrinken (brink = brant backe) kallas stranden, emedan den företer mer eller mindre höga ”nipor”, uppkomna därigenom, att Dalälven skurit sig djupt ned i sandlagren.