KAP. XXIX. DALÄLVEN 205 374. Översvämningarna av Dalälven ha ofta vållat stor ödeläggelse på stränderna och där belägna byggnader. Den stora ökningen av vattenmängden om våren beror på snö- och issmältningen först i den närmaste trakten, hemfloden (s. 375), sedan, från mitten av maj till slutet av juni, uti de avlägsnare bergstrakter, därifrån älven och dess bifloder få sina tillflöden, floden. När någon gång dessa ”floder” komma samtidigt, stiger vattnet så våldsamt, att stor skada åstadkommes. Det har en gång sett hotande ut för själva Leksands kyrka, som är belägen på en udde vid älven. I gamla beskrivningar om de stora floderna av år 1659 och 1860 finnas berättelser om hur hela byar blivit förstörda, hur man rott på landsvägarna ända in till kyrkorna, hur prästen rott från prostgården till sockenstugan och stigit från båten direkt in på trappan o. s. v. 1916 års vårflod tycks ha varit den största på ett par sekler. — Dalälven är Sveriges längsta flod, 455 km., men därför icke den största. Vid bestämmandet av en flods betydenhet måste man, som bekant, ta hänsyn till dess vattenmängd, dess flodområde, dess hastighet och djup ävensom beskaffenheten av dess bädd. I avseende på vattenmängd och vattenområde är D. endast den fjärde av våra älvar. Främst komma då i följande ordning: Göta älv—Klarälven, Torne älv och Ängermanälven, vilken senare uppgives vara den vattenrikaste. 375. Med fjäll menas egentligen berg eller bergsträckningar, som räcka mer eller mindre högt upp över trädgränsen. — Storvätteshågna (hågna är i Härjedalen benämning på ett större fjällparti med brant stupande väggar; allmogen härleder ordet av hän ga), som utgör högtoppen av Långfjället, är Dalarnas högsta fjäll (1,2038 m.). — - Städjan, vars topp har ansetts påminna om ett (smides-) städ, är 1,176 m. 379. Hyckjeberget öster och Väsaberget väster om älven i Älvdalens socken äro berömda för storslagna utsikter. — Älvdalens socken erbjuder mycket av intresse. Där talas ett ”mål”, som är det ålderdomligaste av alla daldialekter, där finnas uråldriga bostäder med runinskrifter. I likhet med Orsa och flera andra dalsocknar har Älvdalen stora s. k. besparings skogar, som tillhöra kommunen och av vilkas avkastning bildats miljonfonder. Dessa gemensamma inkomster användas för kommunala ändamål, såsom till uppbyggande. av skolhus, anläggande av vägar m. m., och invånarna äro tack vare dem befriade från kommunalskatt. 380. Nås är den äldsta av alla Västerdalsocknarna, och bygden påstås vara bruten av jättarna. Slaggen efter myrjärnet kallas hedningaslagg. Älven har här så låga stränder, att vårfloden titt och ofta förorsakat de svåraste översvämningar. Det är till Nås, som Selma Lagerlöf har förlagt handlingen