KAP. XXX. BRORSLOTTEN 217 kraft, och inom tre mils avstånd från Kopparberget skall det av ålder ha funnits 96 hyttor, till vilka allmogen i trakten var skyldig att leverera kol. — Rostningen tillgick ursprungligen så, att malmen uti gropar, som voro kringmurade på tre sidor ovan jord, breddes ut på dubbla varv av ved, som antändes, varpå dessa bål fingo brinna flera veckor, för att det mesta svavlet skulle förbrännas. Sedan fördes den rostade malmen till hyttan, där den först smältes tillsammans med kol i ett slags ugn, snarlik en masugn, och därefter upprepade gånger i ett annat slags rostugnar, varvid ytterligare en del svavel ävensom järnföreningar avlägsnades. Sedan massan därefter gjutits i tackor, kallades den råkoppar. Den var då vorden en handelsvara. Slaggen kastades upp i högar utanför hyttan, s. k. slaggvarp. Resande, som i forna tider besökt Falun, berätta vilket egendomligt intryck det gjorde att i mörkret se de rykande slagghögarna, de brinnande rostarna och svavellågorna över hyttorna, genom vilkas gistna väggar också eldskenet från härdarna trängde ut. Angående roströken (svavelsyrligheten), som numera är endast ett minne, heter det i en beskrivning från 1700-talet: ”Den resande gripes redan på långt avstånd av förskräckelse, då han ser den mörka och tjocka rök, som staden oupphörligt uppsänder... Jag skulle blivit kvävd, om jag ej hade hållit handen för mun och näsa... En inföding sade mig: ”Du är ovan att inandas denna hälsobringande luft, som icke blott bevarar stadens folk från lungsot, utan även bevarar deras livslängd.” — Faktiskt är, att varken pest eller kolera någonsin hemsökt Falun och att sjukdomen icke tog fart där, fastän människor flydde dit från smittade orter. 397. Grycksbo, Bengtsarvet o. s. v. Orterna uppräknas i den ordning den från Leksand kommande kunde tänkas fara förbi eller se dem. Grycksbo, en av de få större herrgårdarna i norra Dalarna, ligger vid sjön Gryckens norra ända, 13 km. nordväst om Falun. Efter att sedan början av 1700-talet ha varit familjegods i släkten Munktells ägo, vilken där bedrivit bruksrörelse, först klädes-, sedan papperstillverkning, övergick G. 1887 till I. H. Munktells pappersfabriks aktiebolag, som där företagit storartade utvidgningar av det redan förut för sitt filtrerpapper världsberömda bruket. — Bengtsarvet är en vid sjön Grycken naturskönt belägen gammal bergsmansgård (s. k. bergsfrälse egendom). Selma Lagerlöf vistades där några somrar, innan hon återförvärvade sitt Värmlandshem, och har där författat flera kapitel av N. H—n och ”Jerusalem”. — Bergsgårdens by har emellan sjöarna Grycken och Varpan väldiga slaggvarp utmed landsvägen och den lilla ån. — Stennäset är beläget vid Varpans sydliga ände. Från järnvägen har man strax norr om Falun en ståtlig utsikt över S. och Varpan. — Vika socken ligger på sjön Runns östra sida. Där ligger det historiskt bekanta Rankhyttan, och där föddes i ett bergsmanshem Georg Stiernhielm. — Aspeboda socken väster om Falun hörde fordom dels till Torsångs, dels till Stora Kopparbergs socken.