216 DALARNA lag, vistades ofta där och kallade gruvan ”Sveriges lycka” samt ville, att det stora rummet där skulle heta 'Guds gåvors rum” och andra arbetsrum ”Guds välsignelse” och ”Guds ädla förmering”. Och hans store son, Gustav Adolf, utropade, då han stod i ett av gruvans rum, där den klara kopparmalmen lyste från väggar, tak och golv: "Var månde någon potentat finnas, som har ett sådant palats som det vi nu stå i?” — ”Då Gustav Adolf ville gå ned i Falu gruva, uppmanade hans hovmän honom att icke sätta sitt liv på spel. ”Den kung är ingenting värd, som inte själv ser an sin skattkammare, svarade han. G. A. besökte Kopparberget elva till tolv gånger och stannade år 1613 ett par månader därstädes; drottningen följde flera gånger med honom. — Drottning Kristina var vid gruvan vid ett tillfälle, då kopparröken låg mer än vanligt tung över stället. Landshövdingen i sin inställsamhet bad om ursäkt därför. Men drottningen svarade med utropet: ”Gud låte sådan rök aldrig tryta” — Karl XI tänkte på bergsmännens både timliga och andliga väl och valde ut en samling texter, över vilka man helst borde predika för gruvfolket. Konungen hade också själv skrivit en bön att läsa vid gruvan. — Då konung Fredrik år 1720 stod vid Stöten, kastade han sin handske i djupet för att se hur lång tid det skulle behövas, innan den nådde bottnen. Den kungliga handsken blev sedan upptagen och sitter nu inom glas och ram till minne av händelsen.” 397. ”Svea rikes skattkammare”. Ganska tidigt betraktades Kopparberget som kronans vilken ber endast mot skatt i koppar fingo bearbeta. Råkopparn, som bergsmännen tillverkade i sina hyttor, måste vägas på kronovåg, och först sedan kronans andel, den s. k. avraden, blivit frånräknad, fingo de smida den i plåtar, stämplade med kronans märke, vilka sedan kunde försäljas till utlänningar eller, i senare tid, då man lärt sig att rena kopparn, inom landet. le Adolf rg att koppar-avraden skulle erläggas T den 2 (T ). Han gav det 1619 stiftade E Kopvad lutande rätt att upphandla koppar vid berget oe kungen, hans moder och broder skulle få köpa ”till eget behov”), varvid hög skatt måste erläggas för rätten att ur riket utföra koppar, plåtar, mynt m. m. Exporttullen på koppar blev en av statsverkets största inkomster, och det var ur denna ”skattkammare”, som medlen till förandet av våra krig under storhetstiden mestadels togos. — För att kopparn skulle kunna ”garas” (renas) inom riket, anlade Kompaniet ett kopparförädlingsverk, som slutligen, 1636, förlades till Avesta vid Dalälven, där likaledes de första svenska kopparmynten, bl. a. de stora, tjocka stämplade ”plåtarna”, präglades. Detta kopparverk, som sedan kom i ”Bergslagets” ägo och där allt svenskt kopparmynt åren 1644—1831 präglades, är nu nedlagt. — I Dala fornsal i Falun har man bevarat en sådan släde, som brukades för att forsla kopparskatten till kopparverket i Avesta. — ... rostugnar och hyttor... Längs den nuvarande Faluån låg fordom en rad smälthyttor, vilkas bälgar drevos med vatten-