226 UPPLAND KAP. XXXV. I UPPSALA. Om detta kapitel skriver professor Gustaf Cederschiöld uti »Språk i språket»: »Det kanske mest beundransvärda i Selma Lagerlöfs konst är hennes förmåga att förenkla svårfattliga förhållanden och på samma gång intressera barnen för dem genom att sätta dem i förbindelse med den lilla torpargossens underbara äventyr. Vilken annan än hon skulle väl ha vålgat sig på att tala om för barn i folkskolans första klass, att det vid Uppsala universitet finnes en teologisk, en juridisk och en medicinsk fakultet, en humanistisk och en matematisk-naturvetenskaplig sektion? Och vilken annan skulle ha lyckats göra det så, att barnen verkligen finge ett begrepp om saken och tyckte, att det var ”roligt'? Och författarinnlan har inte heller dragit sig för att söka klargöra träslöjdens pedagogiska betydelse såsom grundläggande för all handslöjd. Här lyckas hon kanske inte fullt så bra. Mästerligt är däremot det sätt, varpå hon ger barnen upplysningar om Uppsalas tidigare historia och nuvarande uppgift. Inte nog med att det ställes i sammanhang med det, som den lille Nils ser inför sina ögon, det hela kommer också fram som -ett nödvändigt led av händelserna: korpen vill locka gossen att bli student. Dessutom bör man lägga märke till hur nyfikenheten spännes och stegras, när Nils Holgersson skall gissa vem som härskar i staden. Själva uttrycken för begreppet 'härska' äro skickligt omväxlade, då det förekommer på i allt åtta ställen; pojken har nog samma ord, men den gamla korpen kommer småningom med nya och för barnen mindre bekanta ord, som sålunda, då de tydligen tjänstgöra som upprepande synonymer, genast bli förstådda.