230 UPPLAND stå. En marmorstod av blomsterfursten, bekostad av studentkåren, har nu sin plats i den s. k. Linnésalen mitt i stora växthuset (”Linneanum”). 446. Vårfesten, som för många studenter blir avslutningen på arbetsterminen, hålles i maj månad på tid, då de parker och trädgårdar, varpå U. är så rikt, stå i sin vackraste vårgrönska. I hela staden råder då på gatorna ett rörligt och brokigt liv till följd av den stora tillströmningen från olika delar av landet av studentkårens gäster. Festen inledes med konsert kl. 12 middagen av ”Allmänna sången” (d. v. s. studenternas allm. sångförening) i universitetets aula. Vid 5-tiden tågar studentkåren under flygande fanor och klingande spel till festen i Botaniska trädgården. Där stå de olika nationsborden dukade med läskedrycker, och man promenerar i de härliga gångarna, lyssnande till musikkårer eller studentsång. Så hållas från talarstolen framför Linneanum tal för den alltid nya våren och för lärarna, på vilket senare någon av dessa svarar med ett nytt tal. Vidare talas, ofta på vers, för kvinnan. Sedan den sista sången förklingat, skingras skarorna, varefter festdagen slutas med baler hos de olika nationerna, ”nationsbaler”. KAP. XXXVI. DUNFIN. I detta kapitel återupptages det romantiska motivet, och barnen få tillfälle att visa hur mycket de komma ihåg av sagoprinsessans, Dunfins, första uppträdande (kap. XI). » Utom det påtagliga syftet att roa bokens yngsta läsare genom en berättelse i den gamla goda sagostilen, med en from och menlös prinsessa, som är utsatt för avundsjuka och elaka systrars onda anslag, och en riddare utan fruktan och tadel, har förf. också haft den avsikten med detta kapitel att genom ett för småbarnen roande äventyr förflytta bokens hjälte till Skansen. Det mystiska inslag i sagoväven, som örnens andra uppenbarelse på skådeplatsen (jfr kap. XXVIII) utgör, eggar naturligtvis nyfikenheten på gåtans lösning. I undervisningssyfte har förf. velat påminna om