KAP. XXXVII. STOCKHOLM 233 var en intresserad och frikostig beskyddare av Skansen. Han föres nu livslevande in i sagan. Det är mest överblickar, som kapitlet bjuder på: utsikten från Skansen över det nutida Stockholm, »detta stora hav av hus», där »stränderna skimra av skönhet», vidare Stockholms historia och utveckling genom tiderna samt, allra förnämst: Stockholms uppgift som medelpunkt för hela riket, detta redan förberett genom pojkens iakttagelser under färden fram över »staden, som simmar på vattnet». Om en konung kunde tänkas eftersträva berömmelse som pedagog, så borde han känna sig utomordentligt hedrad av att få på sina läppar lagda de pedagogiskt mästerliga ord om huvudstadens betydelse, varmed framställningen kulminerar och som av barnen helst borde inläras för att återges ur minnet. Vad för övrigt behandlingen i skolan av kapitlet angår, så skulle den lärare, som har ont om tid, kunna tänkas gå förbi den långa sagan om sjöjungfrun och i stället använda densamma fristående, utan det ursprungliga bisyftet, som uppgift för muntligt återberättande. Den historiska översikten av Stockholms öden intresserar sannolikt mest de barn, som äro hemmastadda i Stockholm. I Heidenstams »Svenskarna» framskymta ofta de platser och förhållanden, som kungen här talar om. 467. Skansen, denna storartade nationalanläggning, den första i sitt slag i världen, som för en hundra år sedan bara var en skogsbacke uppe bland Djurgårdsbergen, öppnades som friluftsmuseum 1891. Från början omfattade den ursprungliga kärnan endast 2, hektar, men utvecklingen gick raskt. ”Skansdoktorn” (Artur Hazelius, om vilken mera nedan) tiggde bidrag, nya områden inköptes eller upplätos av konungen, och nya byggnader tillkommo oupphörligt. Är 1913 var området 29 har. — Den första av landskapsstugorna var Morastugan, men redan första året stod Bollnässtugan (s. 494) på sin plats. Bland övriga byggnader och anläggningar, som en lärare vid eventuell skolresa kan tänkas vilja rikta bar- nens uppmärksamhet på, må påminnas om den präktiga bergsmansgården Laxbro från Västmanland (s. 354), den