234 STOCKHOLM jämtländska fäbodvallen (s. 510), rökstugan från Värmlands finnmark (s. 622), den blekingska ryggåsstugan (s. 210) och lappkåtan. En bland de ålderdomligaste och intressantaste rk ralerna är den 1916 uppförda Älvrosgården från Härjealen. 468. Föreståndare på Skansen var till sin död dess grundläggare, den store fosterlandsvännen doktor Artur Hazelius, f. 1833, d. 1901 och 1902 jordad på Skansen. Från början språkforskare — han var lektor i svenska språket och litteraturhistoria vid Högre lärarinneseminariet —, ägnade han sig på 1860-talet särskilt åt rättstavningsfrågan. Men år 1872 under en resa i Dalarna blev hans intresse för den gamla allmogekulturen väckt, och han insåg nödvändigheten att utan dröjsmål insamla vad som ute i bygderna ännu fanns kvar av såväl materiella som mera ideella minnen (folklekar, danslåtar, sagor och folktro) av fädernas liv i helg och söcken. Han påbörjade och bedrev rastlöst sin insamling och utsträckte den småningom också till föremål från de högre stånden. Redan år 1873 öppnade han för allmänheten sina samlingar. Genom hans idé att insätta föremålen och figurerna i stuguinteriörer eller landskapsbilder blev hans etnografiska museum genast populärt. År 1880 skänkte han det till svenska folket under namn av Nordiska museet. Dess ståtliga nuvarande byggnad på Djurgården nedanför Skansen omtalas ej i läseboken. Så småningom stadgade sig sedan hos Hazelius planen på ett friluftsmuseum, såväl kulturhistoriskt som naturvetenskapligt, och Skansen blev hans älsklingstanke. Han ville skapa ingenting mindre än en fullständig bild av hela vårt Sverige, dess natur och folk, dess djur- och växtliv samt dess kultur från äldsta till nyaste tid. Artur Hazelius var oemotståndlig, när han tiggde för sitt skötebarn, och folket ute i bygderna lärde sig att spara sina gamla saker åt ”doktorn” liksom att hembjuda åt honom ovanliga djur eller mineral (s. 468). Artur Hazelius var en entusiast för sin idé och sitt fosterland och förstod att ingjuta sin glödande tro hos andra. Alla svenska barn böra ära hans minne. 469. Lämplig munkavle för en sådan liten varelse torde roa barnen att föreslå. — Kryssa är en sjöterm, som antingen betyder: segla i sicksack upp mot vinden, eller: styra fram och tillbaka inom bestämda gränser utan att hålla någon viss kurs. 471. ... en ståtlig och vacker gammal herre: konung Oskar II. Förf. har tydligen velat framhålla den gamle monarkens folklighet och vänlighet ävensom hans vältalighet och poetiska begåvning. Angående den inkonsekvensen i språkligt avseende, att konungen i sitt tal använder verbens pluralformer, se denna bok s. 37. Konung Oskar dog någon vecka före utgivandet av läsebokens sista del och fick således aldrig kän-