248 VÄSTERBOTTEN OCH LAPPLAND De vackra tre stycken, som avsluta Det vandrande landet, borde ingjuta en känsla av stolthet över att vi äga sådana naturliga rikedomar och skönhetsvärden däruppe i norr att ta vara på och försvara. Berättelsen Drömmen vill anses som en dröm och inte som en i detalj vetenskapligt noga genomförd registrering av gränserna för växters och djurs förekomst i vårt land. Den vill ge en föreställning om de förändringar, särskilt med avseende på floran, som te sig för den, som reser först från söder till norr genom hela vårt långa land och sedan från låglandet upp mot fjällvärlden. — »Drömmen» förklarades av en framstående dansk skolman i ett brev till förf. vara ett, i hans tycke, pedagogiskt mästerverk, som inte borde saknas i den förkortade upplaga av N. H—n, som han hade för avsikt att utgiva till bruk i danska skolor. Avdelningen Framkomsten, denna idyll med all sin poesi, slutar med ett par dels gripande, dels rörande moment: ädelmod mot en besegrad fiende (Smirre), försoning mellan de forna ovännerna (Akka och Gorgo). Hjälten visar prov på en klokhet (i fråga om att planera för Smirre) och en överlägsenhet (gentemot sin läromoder Akka), 'som tillvinna honom läsarens varma sympati. Selma Lagerlöfs goda hjärta har inte kunnat tillåta, att ens den boven Smirre räv skulle sluta sina dagar i fängelse. Vad hans slutliga öde beträffar, så har något liknande inträffat i verkligheten. Jag har nämligen en gång hört en prästson från en av de mindre danska öarna för en gossklass i en av Köpenhamns skolor berätta hur man var tvungen att på hans fäderneö åter 'släppa dit rävar, sedan man väl lyckats utrota dem, emedan råttorna höllo på att bli människorna övermäktiga. 541. Same är lapparnas namn på sig själva, ett ord, vars betydelse är okänd. Därav bildas sedan benämningarna Samelandet, resp. -folket.