KAP. XLIII. VÄSTERBOTTEN OCH LAPPLAND 249 542. Snösparven är en av de fåglar, som iakttagits längst i norr, och är tillika en äkta fjällfågel, som finns högre upp på fjällvidderna än någon annan sångfågel. Hannen har en utmärkt vacker, rent svart och vit sommardräkt. Med sin sång livar han de ödsliga fjällen, där han nästan dagen igenom sitter på en sten, ofta sjungande. Flyttfågel. 544. ...vatten vitt som mjölk... Jökelälvar ha, som bekant, vattnet grumligt av allt slam, som följer med från moränerna, 547. ...många små gråa lador... En ”sörlänning” betraktar alltid med förvåning det stora antalet små lador i Norrland. Anledningen till detta bruk är bristen på vägar, som gör, att man lägger in skörden på platsen för att sedan forsla hem den på vinterföret. I skogsbrynet förvarar man också ved i små gråa skjul. — Tallen blir mer än 30 m. hög och under gynnsamma förhållanden smärt, rak och kvistfri ända upp till den av några stora grenar bildade präktiga kronan. I Övre Norrland påträffar man dock på sina ställen tallar av sådant utseende, som Selma Lagerlöf här beskriver, till förgreningen snarlika ekarna i våra sydliga landskap. Den högväxta, ljusa tallskogens karaktärsväxter äro lingon- och mjölonris samt renlav. — En mo brukar vara tämligen jämn, bestående av sand eller grus, och huvudsakligen vara beväxt med tall. 551. Gullkragen (Chrysanthemum segetum) är vanlig i åkrar i södra Sverige. — Bokträdet växer vilt i Sverige söder om en mycket buktande linje mellan Kalmartrakten i öster och mellersta Bohuslän i väster, planterat ända upp till Gävletrakten. — Rådjuret tycks vilja sprida sig mot norr. Både i Dalarna och t. o. m. Härjedalen (1911) äro rådjur anträffade. — Vetet odlas i Sverige allmänt i slättbygderna upp till Dalälven, men på spridda ställen långt mot norr i kusttrakterna. — Björnbärsbusken går vid Östersjökusten föga nordligare än till Stockholmstrakten. — Smörbollarna (Trollius europeus) växa i hela norden på skogsängar och äro ymniga även i Lappland på gräsrika fjällsluttningar ända upp till trädgränsen. — Med kastanjerna menas förmodligen hästkastanjerna, ”Europas vackraste träd”, som hos oss endast finnas som odlade. — Rapphönan går mot norden till Väster- norrland och Jämtland. 552. Eken, vårt starkaste och stoltaste träd, trädens konung, fanns i vårt land före boken. Dess norra gräns i Sverige går f. n. genom Värmland och södra Dalarna. Men utmed Bottniska viken växer den i Härnösandstrakten. — - Äppleträdet växer vilt i lövdungar och hagar upp till Gästrikland; äpplen mogna i trädgårdar så nordligt som i Sundsvallstrakten. — Körsbärsträdet förekommer hos oss stundom förvildat, men egentligen endast planterat; fågelbärsträdet däremot vilt, fast sällsynt, ända till norr om Mälaren. De odlade fågelbären mogna ungefär upp till Dalälven.