264 HÄRJEDALEN 610. Härjedalen, detta Sveriges kanske fattigaste och mest vanlottade landskap — åtminstone vad jordbruk beträffar —, som "har ett så avsöndrat läge till följd av de höga bergryggar, som omgiva det i norr, väster och öster, har funnit en skådrare, som tillvaratagit den rika skatt av arvsägner, som invånarna bevarat. Jag råder envar lärare att tillgodogöia sig den guldgruva, som doktor E. Modins ”Härjedalens ortnamn och bygdesägner” + utgöra och ur vilken jag i det följande tagit mig friheten att ösa. Här blott en kten orientering. Härjedalen blev sent bebyggt och troligen ej kristnat, förrän det på samma gång som Jämtland omkring 1111 underkastade sig norska konungen. H. var ursprungligen namnet endast på dalen kring Ljusnans biflod Härjån, men har sedan utvidgats till benämning på hela provinsen. Invånarna kallas omväxlande härjingar (s. 618), härdölar, härdalingar och härjedalingar. Ofta nämnes i de gamla urkunderna ej Härjedalen särskilt, utan inbegripes det under Jämtland. Det kom under Sverige genom freden i Brömsebro 1645. Bygden i Härjedalen utgöres av dalgångarna kring Ljusnan med tillflöden, vilka på sina ställen vidga ut sig till sjöliknande vatt lingar (i allmänhet mycket fiskrika). Den mest öppna delen av Ljusnans dalgång sträcker sig vid pass 10 mil från Hälsinglandsgränsen. Därefter sammantränges dalen så småningom av de på ömse sidor tillstötande bergåsarna. Landsvägen mellan Hälsingland och Norge går fram utmed älven. Endast i floddalarna förekommer något litet åkerbruk. Skörden räcker ej ens i goda år till det egna behovet, och missväxt inträffar ofta. Korn (s. 612) är det sädesslag, som odlas mest. Boskapsskötseln lämnar däremot överskott till avsalu. Förnämsta inkomstkällan är avverkning av de vidsträckta skogarna samt forsling av skogsprodukterna, och i framtiden komma utom dessa också de stora rikedomar, som ligga förborgade i forsarna, att bli bättre tillvaratagna, när vägförhållandena och järnvägskommunikationerna bli mera utvecklade. 612. Sonfjället (1,249 m.; uttal: Sån-) är Härjedalens populäraste fjäll, säger E. Modin. ”Dess namn torde vara att härleda från samma ord som det isländska sunna, sol, och sålunda betyda Solfjället, en träffande benämning på denna vida omkring synliga, tidigare och senare än omgivande berg solbelysta höjd, vilken i landskapets mitt majestätiskt tornar upp sin ofantliga kvartsitmassa till 1,277 m:s (se ovan) höjd. Sonfjället har av gammalt av de kringboende betraktats som väderleksspåman. Redan på 1600-talet anföres i en skrift ett märke, som de i detta avseende ha av detsamma: ”Har Sånen tagit hatten uppå sig, så kommer det visserligen regn i natt eller i morgon; men är han barhuvad, så blir det klart väder.” På dess östra sida pläga ända framemot augusti några mindre snöfält kvarligga. Ett av dessa benämnes Skjorta, alldenstund det liknar ett jättestort dylikt plagg, med utsträckta + Norstedts förlag; pris: 5 kr.