KAP. XLVII. SÄGNER FRÅN HÄRJEDALEN 265 ärmar li de snett över fjällsl i . Från gamla tider har man därav haft märke för skogsslåtterns början: ”Man ska inte dra till å slå (slåtta), förrän nedre ärmen töat bort” (Linsäll)”. — Genom riksdagens beslut utgör nu ett område av 2,700 hektar utav Hede kronopark ”Sonfjällets nationalpark”, som inom sig omsluter alla de olika biologiska zonerna från kalfjäll till barrskog. 612. Hede (av hed; äldre folk uttalar: ”Hea”). är en socken i norra Härjedalen med många ravar”, där det gjorts rika fynd av föilversmycken och andra värdeföremål, som tyda på deras forna ägares välstånd. Man antar, att en norsk inflyttning ägt rum på Harald Hårfagers tid, men att denna odling blivit ödelagd genom digerdöden. Om Hede kronopark se under Sonfjället. Vad byar och socknar i Härjedalen beträffar, så har Selma Lagerlöf ej medtagit den som socken äldsta och tilllika den folkrikaste av dem, nämligen Sveg. S. anses vara den äldsta boplatsen i H. för präst, och dess kyrka byggdes tidigare än Lillhärdals. Socknen var intill 1645 ”kannikegäll” under ärkebiskopsstolen i Nidaros. Under medeltiden var 8S. platsen för både bygde- och lagmansting, i slutet på 1200-talet hölls där ett allting, då gränsförhållandena mellan Sverige och : Norge utreddes, och, efter Brömsebrofreden stämde den g av Herredalarna” till allmänt Edsa i Sveg. — Sedan 1909 är Härjedalen medelst Orsa—Sveg-banan genom järnväg förenat med det övriga Sverige. — Med laggkärl menas byk-kar, baljor, ämbar och dylika kärl, som äro sammanfogade av laggar, d. v. s. mer eller mindre böjda träskivor, som genom en utskärning i sin nedre del gjorts lämpliga att stadigt hålla fast bottnen i kärlet. Till virke brukar användas kärnveden av fur — ytveden blånar nämligen och är ej så hållbar —, och gjordarna, som sammanhålla laggarna, äro av en. De långslädar, varpå dessa kärl bruka fraktas, ha två kälkar och över dessa en botten, kallad slädtaket, samt stolpar i hörnen till stöd för de rep, som slås om de vanligen betydligt höga lassen. I Dalarna är det karlarna i Älvdalens och Vänjans socknar, som bruka använda somrarna till att ”lagga”. Sedan fara de på vinterföret långt nedåt bygderna från den ena orten till den andra, tills lagret är slutsålt. 614. Namnet Finn-Malin syftar på det faktum, att finnar fordom slagit sig ner som nybyggare också i Härjedalen. I en gammal bygdesägen heter finnens hustru just Malin. — På 1600-talet funnos finska nybyggen överallt i skogarna i Ängermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland, Västmanland, Dalarna och Värmland, ja, några ända inne i Västergötland (Finnerödja socken). Invandringen började redan under Gustav Vasa, tilltog sedan under Finlands olycksår i slutet av 1500- och 1600-talen, uppmuntrad av Karl IX och Gustav Adolf, för att vid mitten av 1600-talet nå sin höjdpunkt. Mot slutet