266 HÄRJEDALEN av 1600-talet upphörde den åni sedan förhålland i Finland tack vare Per Brahes styrelse blivit bättre. Även bidrogo därtill svenskarnas allt högljuddare klagomål över att finnarna förödde skogarna genom sitt svedjande samt utrotade villebrådet. Misstämningen mot finnarna ledde på somliga orter rent av till ett slags småkrig; jfr nästa kapitel. 617 Socknen Linsälls (annex till Sveg; uttal på platsen: Linnsäll) namn härledes från den i Ljusnan en kilometer nedom Linsälls by utfallande Linån eller Lina. Det skulle vara liktydigt med Linselet (sel = spakvatten mellan två forsar). — Namnet Kolsätt, på 1400-talet Kolsäter, anger, att någon med namnet Kol haft en fäbodvall, där den nuvarande byn (i Älvros socken) är belägen. Kolsätt är en gammal smidesplats sedan myrjärnsbränningens dagar. 618. Spiksmide bedrevs i forna dagar för hand av särskilda spiksmeder. ”Kvick som en spiksmed” är än i dag ett folkligt uttryck. Jfr leken ”smi(da) spik”, som fordrar stor raskhet och på lighet. idda spikar berö av de gamla som mycket starkare än nutidens: ”huvudena gå inte av dem, om de dragas ut, och rätar man ut en krokig handsmidd spik, går den inte av.” Men givetvis voro de mycket dyrare att köpa, än vad spik före världskriget var. Härjedalen hade fordom, liksom Dalarna, till en viktig näringsgren det urgamla s. k. i sa med myrjärnsberedni och landsk vapen visar ett smedstäd, en' tång och två kb re. I Svegs k ill synas en plogbill och en hästsko. Om berömda smeder ha sägnerna att förtälja, också om silversmeder, som förfärdigade bälten och brudkronor. — I en ”klensmedja” (jfr ty. klein, liten), en sådan, som t. ex. brukar finnas på herrgårdar för egendomens eget behov, ej för fabriksmässig tillverkning av redskap, har smeden på en mur en öppen härd eller ässja, där järnet uppmjukas genom att läggas in i en hög glödande träkol, som bringas i glödning genom påblåsning av en stark luftström, bläster, ur en bälg. Bälgen skötes vanligen för hand av en smedens medhjälpare — släggdräng kallas en sådan på sina ställen —, som också har att föra slägga eller hammare under arbetet, medan smeden vänder järnet. Klensmedens redskap äro utom slägga och hammare också städ, tänger och mejslar. — Genom kallhamring blir järnet hårdare och styvare samt förlorar något av sin tänjbarhet. — Lillhärdals socken omkring Härjeån är enligt sagan urbygden i Härjedalen. Sagan om Härjulf — i ortens bygdesägner nu benämnd Härulv — lyder i sin äldsta form sålunda. ”Härjulf Hornbrytare var konung Halvdan Svartes (+ 860, Harald Hårfagers fader) märkesman eller banerförare. Han kom i konungens ogunst av den orsak, att han uti konungens sal slog ihjäl en av konungens män med ett silverbeslaget horn, som hörde konungen till (varav han fick tillnamnet Hornbrytare), och konungen gjorde honom därför fredlös. För-