270 VÄRMLAND 622. Finnar. Under 1500- och 1600-talen invandrade massor av finnar till Värmland. Ännu finns folk av denna främmande ras i socknarna närmast norska gränsen. De bo i pörten av flera olika typer uti de s.k. f na. Si tala de helst det finska språket, men eljest ha de numera antagit svenska seder. På deras från svenskarnas avvikande ansiktstyp syfta orden på sid. 624: ”långt, svart hår och små, plirande ögon”, på deras rykte för troildoms- och spädomsgåvor orden: ”mera förstånd än annat folk” på samma sida. Um finnarna i Värmland se en uppsats i Sv. 'r. A. 1901. — - Det var muntert folk, ... ”Värmlänningens lynne längtar efter glada äventyr. Hurtig och stolt, är han känslig för allt stort och skönt,” yttrade en gång en värmlänning i ett tal till na av Värml nation i Uppsala. — ”Livlighet och värme äro värmlänningens särdrag,” säger en annan landsman. ”Den härda naturen har därjamte lart honom arbetsamhet och uthållighet. Bäde livligheten och arbetshågen föra honom otta ut pa strövtåg utantor hembygdens gränser. Detta tycks stå i svrid med hans hemkärlek. Men det gör det endast skenbart. Han kan resa ända bort till ”det 10rlovade land”, som på 1800-talet och väl än en tid är Amerika, men han återvänder till sist till sitt Värmeland, om ej på annat vis, så med dödligt brinnande längtan. ”Vila i värmländska jorden” ville inte blott John Enriesson — det vilja alla värmlä r på frä de strand, fast ej alla få det.” Värmlandsvisan, som i detta yttrande citeras, är, som bekant, en ungdomsdikt av = historieskrivaren professor Anders Fryxell, själv värmlänning och prost i Sunne i Yryksdalen. — Ett hogstämt lovprisande av Värmland finner läsaren i Gösta Berlings saga, kap. Patron Julius. — Nordmarken (= Nordmarks härad) räknades fordom till Dalsland. ”Markerna”, d. v. s. utmarkerna, gränslanden, var benämningen på nordvästra Dal, som länge utgjorde ett omtvistat gränsland mellan Sverige och Norge. Flera socknar på Dal ävensom i Värmland ha samma slutled i sina namn, såsom t. ex. Ärtemark, Nössemark på Dal, Gräsmark och Östmark i Värmland. Professor Noreen anser detta senare ”mark” vara d som ”sh rk”, — Fryksdalen är en långsträckt dalgång, som nästan mitt i Värmland stryker från norr till söder, och vars botten till största delen upptages av de tre Frykensjöarna (= Lövens långa sjö i Gösta Berlings saga). Fryksdalen, berömd för sin naturskönhet, är Selma Lagerlörs födelsebygd. Den för varje år allt större turistströmmen lockas dit bl. a. av intresset att se eg enn för Gösta Berlings äventyr. På sjöarna retrafiken av ångarna ”Selma Lagerlöf” och ”Gösta Berling”. . — Fryksdalingarna voro särskilt i forna tider värderade över hela Sverige för sin arbetsskicklighet och sin raskhet; jämför vad som i Härjedalskapitlet säges om den värmländska smedens fortfärdighet.