Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 7. Guldåldern. Dvergars och menniskors skapelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dernäst skapade gudarne menniskorna ur träd.
Odin (fn. Óðinn), Höne (fri. Hoenir) och Loder (fn.
Loðurr) gingo längs med sjöstranden och funno
tvenne träd, Ask (fn. Askr) och Embla, »utan kraft
och bestämmelse». De togo upp dem och skapade
af dem menniskor. Odin gaf ande, Höne sinne,
Loder vätska (blod) och god färg. Från dem
härstammar menniskoslägtets åt hvilket Midgård gafs
till boning.
Ásgarðr af áss, pl. æsir {se § 10) och garðr, boning, gård.
Iðavöllr, flitslätten, af ið, flit, och völlr, slätt, vall. Glaðsheimr,
glädjens eller glansens hem, af glaðr, glad, klar. Vingólf,
vännernas rum, af vinr, vän, och gólf, golf, rum. Hoenir är ett af
de få ord, som man ej kunnat förklara. Loðurr hänföres till det
ty. lodern, låga. Askr, askträd; Embla förklaras med alm, ty.
ulme; äfven med honträdet af asken.
Guldåldern är oskuldens, fridens och
bekymmerslöshetens tid, likasom barnaåldern och folkens frodetid.
Denna tid är lycksalig, ty verksamheten går endast ut
på den inre utvecklingen; först med nornornas ankomst
får gudarnes verksamhet en riktning utåt. De skapa
först dvergarne, d. v. s. jordens krafter måste utveckla
sig för att förbereda menniskans skapelse, och sedan
menniskorna, och dermed få de en hel verld af omsorg
och bekymmer. Då är det slut med guldåldern.
Treenhet. En i hedniska religionsläror icke sällan
förekommande föreställning om en trefaldig åtskilnad
inom gudamagten återfinnes äfven i våra hedniska
förfäders religiösa åskådning. Tre väsenden meddela i
Gylfaginning (Snorres Edda) konung Gylfe gudalärans
innehåll. De heta der Hár (hög), Jafnhár (lika hög)
och þriði (tredje). I bestämdare former framträda de tre
väsendena vid verldens skapelse såsom Odin, Vile och
Ve (se § 3), samt vid menniskans skapelse såsom Odin,
Höne och Loder. Det är tydligt att Odins bröder äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
