Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 25. Undergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hans afföda varder lös. Fenresulfven far fram
med gapande mun, med öfverkäken i himmelen och
underkäken vid jorden, och än mera skulle han
gapa, om rum vore dertill. Midgårdsormen vältrar
sig i jätteraseri och söker komma på land samt
utspyr så mycket etter, att det utbreder sig öfver luft
och haf. Jätten Rym (fn. Hrym) far fram öfver
stormhäfda vågor med skeppet Nagelfar (fn. Naglfar).
Med honom följa alla rimtursarne. Bergen braka,
himmelen remnar och Muspels söner med Surt i
spetsen rida derifrån. När de rida öfver Bäfrast
brister den samma. Muspels söner fara fram på den
slätt, som Vigrid (fn. Vigrið) heter och är hundra
mil åt alla håll. Der skall striden stå. Dit
kommer Fenresulfven och Midgårdsormen. Dit ha också
Loke kommit och med honom hela Hels följe,
äfvensom Rym med alla rimtursarne. Medan detta sker,
står Hemdall upp, blåser starkt i Gjallarhornet och
väcker gudarne. De hålla ting samman och Odin
rådfrågar Mime. Asarne och alla enhärjarne
härkläda sig och rycka fram på slätten. Der kämpar
Odin med ulfven och uppslukas af odjuret, men
Vidar hämnas sin fader och blifver ulfvens bane.
Tor kämpar med Midgårdsormen och fäller honom,
men kan blott vackla fram nio steg, innan han sjelf
faller ned, qväfd af det etter ormen utblåst på
honom. Frö strider tappert med Surt, änskönt han
saknar sitt svärd, men fälles af honom. Hunden
Garm, som var bunden vid Gnupahålan, är lös och
kämpar med Ty. De blifva hvarandras bane.
Hemdall och Loke fälla hvarandra. Slutligen kastar
Surt eld öfver jorden och uppbränner hela verlden.
Solen svartnar, jorden sjunker ned i hafvet och
från himlen försvinna de klara stjernor. Allt är
förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
