Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. En jagt i luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot sin räddare, och ännu varmare känslor gjorde
sig gällande. Hon hade aldrig upphört att älska
Oxygen, fastän hennes kvinliga stolthet upprest sig
mot dennes besynnerliga och i hennes ögon ovärdiga
uppförande. Med dessa känslor blandade sig intrycken
af den förskräckliga och oförklarliga olyckshändelsen
nyss förut, hvilken Aromasia insåg skulle göra hennes
konst stor skada och varda af ett sorgligt inflytande
i flera afseenden.
»Hvarifrån hade olyckan kommit?» frågade hon sig
själf. En misstanke uppstod hos henne, att Oxygen
haft sin hand med för att få henne i sitt våld, men
den tanken jagade hon åter bort. Till en sådan låg
handling kunde hon, vid närmare eftertanke, icke tro
honom skyldig.
Under det Aromasias hjärna var på detta sätt
sysselsatt, gaf hon icke mycket akt på färden,
fastän hon på det lifligaste önskade, att denna snart
måtte afstanna. Men hennes önskan tycktes icke ännu
på länge komma att uppfyllas. Oxygen ökade farten
med feberaktig, snart med ursinnig häftighet. Han
tycktes till hvad pris som hälst vilja undvika att
upphinnas af den efterföljande velocipedryttaren
hvilken verkligen icke var någon annan än Apollonides.
Då skalden i den gamla Veras sällskap funnit
efterspaningarne inne i konsertsalen fruktlösa och
med möda räddat sig från att innebrännas samt utanför
den brinnande byggnaden höjde sin högljudda klagan,
tyckte han sig se en velociped med två mänskliga
skepnader höja sig rakt upp ur lågorna. Det föll
honom genast in, att det kunde vara Oxygen som nytjat
tillfället för att bortföra Aromasia, död eller
lefvande. Forntidsskalden hade hufvudet ständigt
fyldt med gamla romaneska inbillningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
