Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Safirgrottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankar. Hon var åter igen icke så glad som när hon
börjat lustfärden.
Plötsligt stod hon framför ingången till en
ännu trängre väg hvilken tycktes hafva brutit
sig själf genom klippväggen. Det såg lockande ut,
tyckte Aromasia. Hon klämde sig fram på den trånga
vägen. Centralstationens solar kunde kasta blott ett
svagt ljus in i hålvägen, men vid dennes andra ända
tyckte Aromasia sig märka ett starkare sken.
Hon skred med raska steg alt längre fram. Vägen
gjorde en krökning, och helt oförmodadt fann hon
sig i en sal, så bländande skön, att forntidens
inbillningsrikaste sagor icke kunnat hitta på hans
make. Den sol som upplyste rummet träffade med sina
strålar väggar som från mäktiga, fotstjocka, blå och
röda kristaller återkastade ljuset. Aluminoxiden hade
genom några för själfva orten ägendomliga förhållanden
kristalliserat ut sig till de mest praktfulla safirer
och rubiner hvilka bildats så klart och regelbundet,
att de icke hade behof af någon konstslipning.
Det var skönt, öfverväldigande skönt, men värdet
var nu icke så stort som det skulle hafva varit i
forntiden, då ädla stenar hade ett helt och hållet
konstladt pris. På tvåtusentalet gälde de icke
mer än efter sin hårdhet och efter som de voro
användbara till tekniska ändamål. Men anblicken i
det starka ljuset från en konstgjord sol var så,
för att använda ett gammalmodigt ord, trolskt, att
Aromasia först ovilkorligen tillslöt ögonen och,
när hon åter öppnade dem, stod slagen af häpnad.
Hon hade aldrig skådat något dylikt, aldrig tänkt
ens något därmed liknande. Hvilket utomordentligt
väsen kunde väl hafva sitt hemvist i denna underbara
praktvåning? Hon hade under sin häpnad icke märkt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
