Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Safirgrottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag måste bekänna alt för dig. Jag kan ej längre
fortfara på detta sätt. Du måste veta hvad du icke
själf hittils anat. Du måste ... nej ...»
Han stammade och syntes förlägen, något som Aromasia
aldrig förr funnit honom, men hon fortfor att under
tystnad forskande betrakta honom.
»Du känner verkningarne af diafot,» återtog han
med större lugn.
»Ja, visst!»
»Jag fick en fullständig sats från
Köbenhavn. Upptäckten af det underbara ämnet har
redan fullkomnats. Man kan på kort stund göra sig
osynlig och lika hastigt åter fördrifva verkningarne,
så att man hastigt å nyo framträder i sin synliga
skepnad.»
»Detta är mycket märkvärdigt. Har du pröfvat det?»
»Det är just hvad jag har. Jag kom osynlig till dig.»
»Oxygen!» utropade Aromasia häftigt, och en stark
rodnad färgade hennes kinder.
»Förtörnas icke! Det var af renaste kärlek och det
var äfven för vetenskapens skull.»
»För vetenskapens? Hvad vill du säga?»
Oxygen teg, men han kunde ej undvika intrycket af
Aromasias blickar som ständigt voro fästa på honom,
drogo honom till sig, tjusade honom, kufvade hans
vilja, herskade öfver hans handlingar och hans
tankar, tyckte han.
»Ack, Aromasia, det är du som funnit den rätte
viljetvingaren, tror jag,» sade Oxygen och böjde sitt
hufvud inför den unga flickan hvilken helt värnlös stod
inför honom i det aflägsna rummet, djupt under hafvet,
och likväl var hans herskarinna, i stället för att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
