Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Safirgrottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trott, det han för beständigt skulle råda
öfver hennes vilja.
»Du är icke uppriktig, Oxygen,» sade Aromasia med mild
värdighet, och han böjde sitt hufvud ännu djupare. »Du
har sökt tvinga min kärlek till dig, och det med
andra medel än kärlekens ägna. Jag vet icke hvad du
förehaft och jag bekymrar mig ej häller om att veta
det. Våra vägar skiljas här för hela lifvet.»
»Aromasia!» ropade Oxygen med ett förtviflans skri
som återljöd från grottans innersta. »Du får
ej lemna mig ... Apollonides kan ju ej längre
stå emellan oss. Hans död ...»
»Hvad? Är Apollonides död?»
»Visste du det icke?»
»Nej! Ack, den arme, den trogne vännen!»
Aromasias ögon tårades, och med djupt sorgligt uttryck
sporde hon:
»Talar du sanning, Oxygen?»
»Rena sanningen,» sade han och såg på henne med
brinnande blickar, mer forskande än förut. »Du älskade
honom!» tillade han, och den gamla svartsjukan lågade
åter upp.
»Nej! Jag har aldrig älskat någon annan än den som
ständigt misstrott mig,» förklarade Aromasia med
fasthet och såg med af tårar skymda blickar in i
Oxygens ögon. »Jag har aldrig älskat någon annan
än den som misskänt mig och mitt människovärde, som
själfviskt satt sig i främsta rummet och litat på
andra krafter än kärlekens för att kufva mig i stället
för att akta mig, för att råda öfver mig i stället för att
med frisk och oägennyttig tillförsigt vandra vid min sida.
Sådant lida icke nutidens kvinnor. Det borde du veta, Oxygen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
