Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Den underbara kistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sannerligen jag begriper en smula af alt detta,»
klagade kamrern. »Hyrorna må väl ha stigit igen? Men,
hvem har sett efter mitt hus vid Skeppargatan under
den här tiden?»
»Arme man,» sade Oxygen till Hemisfärion. »Det gör
mig ondt om honom. Han skall aldrig mer återfinna
sitt hus och sina hyror.»
»Jag får väl åtaga mig honom,» sade Hemisfärion. »Det är ju
min bihandtering att söka upp olyckliga och hjälpa dem.»
»Om ni behagar,» fortfor han vänd till mannen från det
nittonde århundradet, »så fara vi till Stockholm.»
»Går det ångbåt mellan Stångskär och Stockholm?»
»Ångbåtar finnas ej mera. Vi fara i luften.»
F. d. kamrern såg mycket häpen ut. Han visste ej hvad
han skulle tro.
Oxygen önskade honom god fortsättning, tog afsked
och skyndade till baka till tunnelarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
