Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Den underbara kistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplyste Hemisfärion. »Ni har tagit er en liten
slummer på lika lång tid.»
»Hvilken dröm! ... Ja, nu påminner jag mig alt ... Skulle
jag verkligen ... hå, omöjligt ... Men, underligt är det
likväl. Skulle jag hafva sofvit i fem hundra år?»
»Så ungefär!»
»Är jag ej längre i Hôtel de la Tamise vid Rue d’Alger?
Är det slut på utställningen?»
»Ni är på Stångskär.»
»Stångskär? Hvar är det?»
»I Östersjön. Ni tyckes ha glömt Stockholms omgifningar.
Påminner ni er Sandhamn?»
»Mycket väl. Där var jag ofta hos Elias Sehlstedt.»
»Kände ni honom personligen?» inföll Oxygen. »Efter fem
hundra år har man ännu sin glädje åt hans visor.»
Kamrern uttryckte sin tillfredsställelse öfver att
vännen Sehlstedts minne ännu lefde och han nytjade
tillfället för att tala om sin nära bekantskap med
åtskilliga andra framstående författare i senare
delen af adertonhundratalet, men vardt på det högsta
öfverraskad, när han fann, att deras arbeten voro
lika okända som deras namn.
»Månne jag är riktigt vaken?» utropade
kamrern. »Jag kommer så väl i håg alt som skedde det
i går. Den fina middagen hos Champeaux, i trädgården
under glastaket, sedan på kaféerna, lifvet på gatorna,
den stora folkfesten, Boulogneskogen med den bländande
upplysningen, det obeskrifligt präktiga fyrverkeriet
och ... nej, sedan kommer jag icke i håg något mer.
Den fördömde doktorn!»
»Tala icke illa om honom,» sade Oxygen. »Det är han som
skaffat er tillfälle att få se huru man har det fem hundra
år efter det sista verldsutställningsåret.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
