Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Verklighet eller dröm?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kamren sade sig mycket väl känna till dessa fabriker.
»Det är en helt liten vas,» sade fröken Rosendoft.
»Apollonides’ aska väger ej mer än två kilos. Ett
konstverk från den forntid som han så mycket älskade
är ju mest värdigt att förvara den olycklige skaldens
öfverlefvor.»
»Min vän Kvist,» sade fru Skarpman-Stormfågel. Hon
hade redan hunnit så långt i förtrolighet, att hon på
det sättet tilltalade mannen från adertonhundratalet
»Min vän Kvist, ni är ju egentligen mycket gammal,
men ni bär edra år med heder.»
»Tack vare doktor Schulze-Müller,» inföll Hemisfärion.
»En sådan doktor kunde ni behöfva, så vidt det
icke redan vore alt för sent,» utropade fru
Skarpman-Stormfågel skarpt och spetsigt till den
gamle vetenskapsmannen.
Denne tackade för välönskningen, men förklarade,
att han ingalunda vore i behof af någon doktor
Schulze-Müller, emedan han inom några dagar skulle
få sin nya verldsrymdfarare färdig och gifva sig af
på jagt efter den kula som den olycklige Apollonides
släpt ut.
»Min vän Kvist,» återtog fru Skarpman-Stormfågel
och närmade sig kamrern, »jag vet ej huru det kommer
sig, men jag tycker, att jag varit bekant med er i
många år.»
»Gamla minnen från adertonhundratalet,» anmärkte Hemisfärion.
Fru Skarpman-Stormfågel låtsade icke höra anmärkningen.
»Jag tycker, att ni deltagit i alla våra öden,»
fortfor hon, »varit en af vår krets och sällskapat
med oss öfver alt.»
»Fru Skarpman har rätt,» sade kamrern. »Jag vet ej
häller, huru det kommer sig, men jag tycker mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
