Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordan och Döda havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordan och Döda havel
att de kommo till ett vägskede, där det stod tre kors. Djävulen
såg dem och ryggade tillbaka. »Vad är det du är rädd för?»
frågade Oforos. »Är det de där galgarne därborta?» Och
därmed sköt han av en pil mot det mellersta korset. »Är du från
förståndet, du?» ropade djävulen förskräckt och grep hans arm.
»Vet du icke, att han, korsets herre, Marias son, har en stor
makt i världen i våra dagar?» Oforos såg förundrad på sin herre.
»Är du rädd för honom, Marias son?» sporde han — »då kan
inte du vara den starkaste. Farväl, nu går jag bort och tjänar
Marias son». Därmed red Oforos sin väg och frågade alla han
mötte, om de kunde giva honom besked om Jesus. Men det var
få, som kände honom. Äntligen kom han till ett kloster, vars
föreståndare åtog sig att visa honom vägen. »Vill du finna Jesus
Kristus», sade han, »så måste du bedja och fasta och späka ditt
kött, som Johannes döparen gjorde i öknen».
Oforos betänkte sig litet. »Böner har jag inte lärt», sade han,
»och inte håller jag synnerligen av gräshoppor och vildhonung.
Och skall jag fasta, så mister jag all min styrka; så är det
den enda vägen till himlen, så föredrager jag helvetet».
»Ogudaktige man», sade klosterföreståndaren. »Det finns nog
en annan väg, men den är mycket svårare. Kan du offra hela
ditt liv i tjänst för andra?»
»Låt mig höra vad det är fråga om», sade Oforos.
»Inte långt härifrån», svarade klosterföreståndaren, »rinner
en älv, men där finnes varken bro eller vadställe, så den hindrar
pilgrimerna att komma fram till den heliga staden. Vill du taga
dem på din rygg och bära dem över?»
Och därmed gick han till floden, byggde sig en hydda bland
muskusråttor och bävrar och bar pilgrimerna över på sin breda
rygg, som en annan kamel eller elefant. Men till alla, som bjöd
honom pengar, svarade han stolt: »Jag tjänar för mitt eviga liv».
Så tillbringade han alla sina dagar, vadande fram och tillbaka
i den kalla älven, tills han blev gammal och grå.
Så var det en kväll, kort efter det att Oforos somnat in,
som han hörde en barnaröst ropa på sig från andra sidan:
»Käre Oforos, kom och" bär mig över!» Oforos grep sin stav, en
torr furugren, och vadade ut i älven, men då han kom över på
andra sidan, såg han ingen. »Jag måste ha drömt», tänkte Oforos
och vadade tillbaka. Men knappt var han på väg att somna in
igen, förr än han hörde samma klagande barnaröst: »Kära, goda
Oforos, kom och bär mig över!» Det kunde inte vara någon dröm.
Oforos sprang ut för andra gången och vadade över, men icke
heller nu var han i stånd att upptäcka någon levande varelse.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
