Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5-6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
PA1M13-mi;U
CN: Han har fått uppdraget av - någon annan. Och
det är som jag säger: han har jobbat många år inom
Säpo och rikskriminalen som agent. Så jag vet inte
vad man ska dra för slutsats. (-)
LB: Enligt Cenneth Neilberg var personer nära
Olof Palme inblandade i mordet, och poliser ska ha
medverkat i attentatet. Kan detta vara sant? Som vi
sett har Neilberg varit trovärdig i andra
sammanhang. Stockholmspolisens
intemutredningsgrupp har kunnat lita på hans
uppgifter. Och rikskriminalen har betalat honom
över 700.000 kronor när han var deras informatör.
Men Palme-utredama har inte varit intresserade av
hans uppgifter. Hans advokat, Bertil Aronsson,
säger till oss att han kontaktades via ombud av
Palme-utredama i december förra året, och dom
frågade om dom kunde få träffa Neilberg. Han sa
att det gick bra. Sen hörde dom inte av sig igen.
Och frågan är naturligtvis: varför?
TB: Neilbergs uppgifter pekar in mot Säpo och
rikskriminalen.Men sen 1988 är det just
rikskriminalen som har hand om
Palme-utredningen. Kan det vara ett hinder för
spaningsledningen att gå vidare på informationen
från Neilberg?
LB: Det finns fler uppgifter som tyder på att mordet
inte var e n mans verk, utan att det var
välorganiserat och planerat. (-)
TB: På mordkvällen tog Olof och Lisbeth Palme
tunnelbanan till Sveavägen för att gå på bio. Dom
såg 9-föreställningen av filmen ”Bröderna Mozarf’
på biografen Grand. (-)
Efter föreställningen, strax efter klockan 23,
promenerade dom söderut på Sveavägen. Dom
korsade gatan, eftersom Lisbeth ville titta i ett
skyltfönster. Klockan 23.21 kom dom fram till
korsningen med Tunnelgatan. (-)
LB: Vi går tillbaka några minuter. Just när paret
Palme börjat gå nedför Sveavägen kom två kvinnor
gående på Kungsgatan. Dom hade också varit på
bio. Vi kallar dom Katja och Pirjo. Dom är rädda
och vågar därför inte själva visa vad som hände,
men med hjälp av ett par andra kvinnor ska vi nu
visa vad dom har berättat för Palme-utredningen.
TB: Dom skulle åka tåg hem till sin förort men hade
lite tid på sig och vek därför ner på Sveavägen för
att titta i skyltfönster. Pirjo hade just skaffat ny
lägenhet och tänkte köpa möbler. Det var nu ett par
minuter före mordet. (-)
LB: När kvinnorna kom till korsningen med
Tunnelgatan frågade Katja Pirjo vad klockan var.
Pirjo märkte då att hon glömt klockan hemma.
Katja fick nu syn på en man som stod i närheten.
Hon kände igen honom. Hon hade sett honom
förut. Hon visste att han var finne och frågade
honom på f nska: ”Vad är klockan?” (”Mitä kello
on?”)
Hon upprepade, men med en ny formulering:
”Hur mycket är klockan?" (Kuinka paljon kello
on?”)
Just då rasslade det till i en apparat som mannen
höll i sin ena hand, och han sa i apparaten: ”Minut
tunnetin!” (Jag är igenkänd!). Och nu såg Katja att
han i andra handen hade något som blänkte. (-)
TB: Piljo tyckte att situationen var obehaglig och
drog i väg Katja. De fortsatte mot möbelaffären. (-)
Efter en minut eller två hörde dom något som
smällde. Katja var nyfiken, men Pirjo drog henne
vidare. (-)
När dom senare var på väg tillbaka för att gå till sitt
tåg såg dom en folksamling på andra sidan
Sveavägen, där dom tidigare sett mannen med
walkie-talkien. Dom såg inte efter vad som hänt
utan fortsatte till stationen och tog tåget hem. (-)
Hans Holmén Vi arbetar efter den hypotesen att det
hela är planlagt.
LB: Dagen därpå, när dom hörde vad som hänt
Olof Palme, kom dom överens om att aldrig säga ett
ord till någon om vad dom upplevt.. Katja var
livrädd, eftersom hon känt igen mannen, och hon
förstod att han kanske känt igen henne. Och hon
bestämde sig för att förtränga upplevelsen.
TB: Något år tidigare hade hon sett mannen på ett
gym i förorten där hon bodde. Mannen tränade inte
själv, utan kom vid några tillfällen bara in,
diskuterade på finska med några kroppsbyggare
och försvann efter en stund. Katja visste inte vad
han hette, men på mordkvällen kände hon genast
igen honom; det var ju därför hon tilltalade honom
på finska.
LB: Vem var den mannen?
AH: De två flickorna säger...(otydligt)
LB: Han är inte identifierad?
AH: Nej.
LB: Kan det ha varit av intresse det dom såg?
AH: Ja, det har ju gjorts försök att identifiera och få
tag i den person som dom säger sig ha sett, men det
har inte lyckats. Det har inte gått.
LB: Kommer ni längre?
AH: Så vitt jag kan bedöma inte.
LB: Pirjos och Katjas minnesbilder är lite olika från
den här kvällen. Det är kanske inte så konstigt efter
åtta år. Men dom skiljer sig inte åt när det gäller den
centrala delen, nämligen att dom såg den
finsktalande mannen med walkie-talkien, där och
då.
TB: 1 över sex år höll dom tyst med vad dom hade
varit med om. Sen råkade Piijo prata bredvid mun,
och uppgiften nådde journalisten Olle Alsén, som
direkt förde den vidare till Palme-utredama.
5-6/94:4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
