- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 1994 /
30

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5-6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

rALMlS-nt/U

porten då. Och sen - ja jag såg ju då en
grönklädd man och en mörkhårig kille som - han
var väl ungefär 1,70, och han hade en svart
nappajacka, blåa jeans och svarta skor. Och
den andra hade då en sån här grön lodenrock.
Och han var lite rödlätt. Det där gick ju rätt så
fort, och jag gick ju förbi då, och dom prata
utrikiska. Men jag hann inte uppfatta vad dom
sa. På några sekunder var jag förbi. Och när
jag kom bort här, längre bort här då, då stod
det en kille till, fast han stod då på höger sida,
samma sida som Palme. Och jag vart ju
överraskad, va fan står det en kille till här, tänkte

jag-”

LB: ”Och dom här såg du flera gånger under
veckan sen?”

HN: ”Dom såg jag hela... från måndag,
tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Och så kom
jag därifrån, och när han fick se mig, så
gjorde han så, precis som att han skulle gå in.

Men han gick aldrig in. Och det där gick ju
också rätt så fort. Jag gick ju förbi, och sen
gick jag då till mitt jobb. Men när jag kom
tillbaka, alltså tio över tre på eftermiddan, då
hade ju inte jag nån tanke på dom här två. Och
då kom jag då åt motsatta hållet. Och då stod
den här grabben fortfarande kvar här, fast han
stod lite vid sidan om. Då tänkte jag så här, va
fan står du kvar än, har du stått här hela tiden?
Och sen gick jag förbi. Men när jag kom ner,
då stod den här lilla killen kvar, men den
grönklädda grabben var borta.”

LB: Hela veckan före mordet såg alltså Henry
Nyberg dom tre männen i närheten av Palmes
port. Efter mordet var dom försvunna. Henry
Nyberg anmälde till polisen vad han sett, men
han fick aldrig på plats visa var männen stått,
eller titta på några bilder för att se om han
kunde identifiera dom. I sitt arbete på riksdan
hade Nyberg daglig kontakt med politikernas
livvakter, och han utesluter därför att männen
han sett kom från livvaktsstyrkan.

LB: Ja, Hans Ölvebro, ni har hittat dom här

männen?

HÖ: Ja det anser vi, ja.

LB: Vilka var dom?

HÖ: Jaa, det är som vanligt alltså, jag kan inte
tala om vilka dom är, men i utredningen finns
det ett antal personer då som vi kan plocka in
som dom här. Dom har beskrivit att dom
betedde sig på det här sättet.

LB: Varför stod dom där hela veckan?

HÖ: Dom utförde ett arbete i en lokal där.

LB: Var låg den lokalen?

HÖ: Ja, den... nu fortsätter vi och fortsätter
och till slut kan man då också komma fram till
vilka det är, men jag är inte beredd att avslöja
dom här personerna.

LB: Vilken nationalitet, kan du säga det?

HÖ: Ja dom är inte svenskar.

LB: Ingen utav dom?

HÖ: Nej.

LB: Har dom anmält sig själva eller har ni hittat
dom på annat sätt?

HÖ: Ja det gick genom den dörrknackningsaktion
som man gjorde i Gamla stan där man frågade
människor vilka som var ute och... ja, vad dom
har gjort, och då kom man fram till att dom här tre
personerna var... hjälpte till vid en renovering av
en fastighet.

TB: Varför har ni inte låtit Henry Nyberg titta på
foton på dom här tre? Det hade ju varit ett väldigt
bra sätt, enkelt, att ...

HÖ: Att övertyga Henry Nyberg?

TB: Nej att ni skulle övertyga er själva. Då hade
man ju fått hundra procents...

HÖ: Jamen med den beskrivning som han nu har
gett, så överensstämmer det här alltså precis när
det gäller klädsel och färg på håret och såna här
saker, och man har inte ansett sig...

TB: Men säkra kan ni inte vara?

HÖ: Så långt man nu kan bli säker. Man kan ju
inte bli säker även om Henry Nyberg hade pekat ut
dom.

TB: Kanske skulle det bli lite säkrare om han fick
-och inte minst att Henry Nyberg själv fick känna
att det var rätt personer?

HÖ: Men det är inte så vi gör i utredningen att vi
ringer till varje människa som har hört av sig till
utredningen och säger att du hade fel eller rätt.

TB: Kan ni göra ett undantag för Henry Nyberg
och visa bilder på dom här personerna?

HÖ: Nej men däremot har jag talat om för honom
för drygt ett år sen att dom här personerna är
identifierade.

TB: Jo det vet vi ju. Men ni kan inte tänka er att
visa bilder för honom?

HÖ: Nej... bara för att tillfredsställa honom tänker
vi inte göra det.

TB: Låt oss gå vidare och titta på ett exempel till.
Det handlar om Anna-Brita André och hennes
väninna som strax före mordet blev vittne till en
händelse som gjorde att dom vände sig till
utredningen dagen efter mordet.

LB: Samtidigt som föreställningen av filmen
”Bröderna Mozart” slutade på biografen Grand, stod
två kvinnor och samtalade på en parallellgata. På
den tomma, tysta gatan hör dom plötsligt snabba
steg från Tegnérgatan. Dom tittar upp och ser tre
män komma springande i rasande fart. (-)

A-BA: Ja min väninna stod och beskrev hur hon
hade blivit väskryckt här, på just den här platsen,
när dom kommer springande. Och vi hörde dom
innan vi såg dom, för dom sprang med enb
fruktansvärd hastighet, tyckte vi. Och som sagt det var

5-6/94:30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:25:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/1994/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free